32 1/2
31.
30.
Det dramatiska året.
Förlorade nåt jag trodde var fint.
Valde bort en framtid.
Fick mitt hjärtat krossat.
Mitt hjärta blev starkare. Ärren har snart bleknat.
Det fina året.
Jag reste till vackra människor och stränder.
Massa kärlek.
Massa kyssar.
2 tatueringar.
Räddat liv.
Finaste vännerna.
Finaste familjen med de bästa kottar man kan finna!
31.
Började med en dag som kändes lång och ensam. Dock fina höstfärger utanför fönstret. Fönstret täckt med små nosavtryck.
Nyfiken på de resterande dagar som komma skall.
Så var det.
Jag och den underbara V pratade relationer under en solskenspromenad bland gamla hus och små tanthundar. Jag är lycklig över mina nya relationer som grönskat, växt och ger mig glädje och som jag kan ge glädje. Jag är ledsen över de relationer som förändrats till det sämre. Som glider undan. Försökt fånga upp dem men lusten är borta. Lusten att ge försvann. Lusten att försvara. Sorgen över att jag inte får vara glad.
Så, överraskningar är inte alltid bra., Speciellt inte de som gör ont.
Jag ger. Ska tydligen inte ge så mycket. Gör så. Då försvinner de som vill få.
Dags för kvällsmackan.
Dekonstruktion 100%
Insåg hur jag förtränger det jag är bra på. Det jag tycker om att göra. Att jag inte tillåter uveckling.
Jag ska utveckla mig. Jag ska inte stanna.
När jag blev köttätare.
Under hösten 2009 blev det dags för middag hos den förtjusande fröken J. I sista stund kom hon på att jag kanske fortfarande var vegetarian. Hon rådfrågade fröken S om mitt eventuella köttätande. Fröken S tyckte gott att jag kunde äta kött. Sagt och gjort. Jag dök upp med en baksmälla utan dess like och med en tillhörande, vrålande, hunger. Jag åt kött, potatis och syltlökar. Mina smaklökar fick en chock av det goda, det glömda.
Jag har inte velat att köttet skulle vinna debatten gällande mitt låga blodvärde. Efter julhelgen, som spenderats i en slags köttkoma, fick hemoglobinmätaren på jobbet ge sin dom.
Hb 124! Detta har inte inträffat sedan högstadiet. Gick och muttrade resten av dagen, veckan, månaden, gällande köttets vinst. Den enda glädjen har jag funnit i att även Dennis Lyxzén, straight edge rörelsens frontfigur, också har gått över till den onda sidan.
Idag kom dock Fröken Rosén som en räddande ängel. En ängel med en härlig tes. Kanske är det så att spiralen, som gled ut, har ett finger med i spelet. Genom dennes självmord har min menstruation minskat i både mängd och längd. Detta kan då förknippas med att mindre blodförlust = högre hb.
Den teset håller jag starkt med om.
Annars är kött fortfarande mord men himmelskt gott.
Sängen.
Där låg jag i säng efter säng. Bytte bäddmadrass. Klämde. Kom på mig själv att ställa mig i en viss position för att se om sängen hade det motstånd som behövs för att göra denna aktivitet, som jag kan kalla för kaloriförbränning. Låt oss genast informera om att min gamla säng inte uppfyllde dessa utvecklade krav samt börjat låta väldigt ledsen. Alla dessa sängspöken har gjort sig till känna.
4 timmar senare ringer en sydamerikansk man på min dörr och in kommer den underbaraste av underbara sängar. Här ligger jag nu, nöjd som en prinsessa efter drakens död. Kristallskålen står bredvid mig fylld med godis efter det senaste biobesöket och på Paradise Hotel skapas återigen intriger.
Ja, ni läste rätt. Jag slavar efter skräpkultur.
Nytt försök.
Efterfrågad. Glädjer flickan som känner sig lite vilsen. Orden ska börja flöda igen. De vill komma ut.
Hösten har haft en varningsskylt för explosionsrisk fastklistrad i den röriga själen. Dock varit fylld och givit stryka, kärlek och äventyr. Men när ska den efterlängtade landninsgbanan komma inom synfält?
På listan inför det nya året finnes:
Ny säng.
Soffa.
Resa.
Körkort.
Träning.
Träningskort är införskaffad. Först ut yoga. Insåg återigen min kropps begränsningar gällande att böja lemmar och leder. Mina tånaglar behövs klippas och min fotsvett gör mattan hal. Men träninsgpass nr 1 är avklarad!
Att jobba natt.
+
Gå mot strömmen av nyvakna människor på morgonen.
Få sova till 16.30 utan dåligt samvete.
En lugn natt blir en tid för meditation.
-
1 timmes dagsljus.
Inget socialt liv.
Påsar under ögonen.
Finnar.
Adjö.
Idag tog du och mitt livmoder ett beslut över mitt huvud. Känner mig lite kränkt över att jag inte fick vara en del av detta val. Men i ärlighetens namn även en aning lättad. Du började bli gammal.
Du, mitt kära bling bling i fittan. Du gled ner i min hand alldeles för lätt. Bling bling i handen. Så ren och fin trots tiden där inne i blodets källa. Där satt jag på en toalett på söder drabbad av förvåningens chock.
Min eviga fråga kommer att vara varför du lämnade mig.
Du sattes in med smärta. Du lämnade mig mjukt som en fjäder mot huden.
Tack för denna tid Kopparspiralen nr 1 (insatt på MVC i Lund år 2005).
Tisdag.
Det är tisdag. Jag är ledig.
Tanken på jobbet ger mig en stund av illamående. Jag trivs tro inget annat. Har väldigt svårt för att vara ny och inte ha kontroll. Att inte veta. Att inte kunna.
Jag är len och behändig.
Åker till ett svenskt möbelvaruhus. Gömmer mig i en värld gjord av Camera Obscura. Handlar på rekordtid. Sitter på en vagn och äter min bruna banan. En kille ställer sig framför mig och gräver runt inuti byxorna. Gräver runt i sitt anus. Sen tar han fatt i sin flickväns hand (med bajshanden) och vandrar iväg. Jag vill kräkas. Halva banen får ligga kvar i Kungens Kurva.
Besöker fittsyster med vännina. Kissar på burk.
Lagar mat åt fina flickor och pastorsfar som varit på pingstkonferens. Dit kom ärkebiskopen och Ulf Ekman. Pastorfar verakde vara glad över detta. En av grannarna kommer över för att äta på gårdagens cheesecake. Te. Te. Te.
Sen går de. En svettig fotbollsspelare hämtar min älskade.
Lägenheten, den finaste, blir tom. Så tom. Så tom. Kom tillbaka.
I´m a loser baby, so why don´t you kill me.
Jag och min mens vaknar med ångest och smärta. Ökar dosen för att minska ångest. Vem är jag att lura mig själv? Lika bra att falla till föga för ångestens styre. Den kanske går under. Jag hoppas innerligt på revolution.
Kaffe i min mugg från barndomen med my little ponys på. Ett avsnitt av Sons of Anarchy. Kikar fram under täcket på sakerna som bör packas och delarna av lägenheten som skall städas. Imorgon smäller det. Kanske kommer revolutionen tillsammans med flytten.
Blodet flyter.
Min livmoder straffar mig. För vad är det nog ingen som vet. Bling bling vill kanske ut. Trosskydd i en månad. Anser att skiten borde ta slut. Vid den tanken klämmer livmodern till med en syndaflod. Lever i ett land fylld med tamponger. Skall införskaffa en fin blommig burk att ha bomullstussarna i för att göra hela processen med att fånga upp blodet till något trevligare.
Fångar upp mig själv. Tar på mig lila knästrumpor och en mintfärgad halsduk. Åker till stan för att köpa lila köksstolar. Obehagliga rysningar längs ryggraden när mäns blickar faller på mig.
Låt mig vara! Vill inte. Är nog ingen flicka för tillfälligheter. En permanent flicka.
Köper stolarna. Överskattar min egen stryka och köper alla på en gång. Papperspåsen går sönder vid spärrarna i Skanstull. Fyra stolar i ena armen. Stolsben och en badrumsmatta i andra armen. Släpar mig ner till en vagn som jag tror ska ta mig till mitt nya hem. Efter några minuter inser jag att tuben leder mig tillbaka till jävla Rågsved.
Jag och mina lila köksstolar. Jag och min mens.
2 kvällar kvar.
Rågsved.
Vaknade upp i min borg. Sängen som alltid varit en god vän har förvandlats till en fiende i denna håla. På torsdag kommer en småländsk karl och flyttar mig. Evigt tacksam. Flyttar mig till ett slott. Kan jag där få det liv jag eftersträvat?
Ångestens klor har åter spärrats ut och infångat mitt medvetande. Paniken växte. Jag grabbade tag i kameran och vandrade ut. Fann en liten skog mellen två asfaltsvägar. Där luktade det lite utav hemmet i norrland. En stubbe och jag fann varandra. Förmultnade löv och fallna rönnbär.
Saknad efter tvåsamheten sköljde över mig. Brutal tsunami.
Jag vandrade ut ur skogen och inhandlade stärkande saker för själen. Chips och läsk. Somnade till filmen om bilar och lastbilar som förvandlas till robotar och slåss tillsammans med Megan Fox. Vaknade med minskad ångest. Tack Megan.
Karl Katt.
Att saknaden efter en katt kan vara hjärtskärande.
Våra mysstunder i soffan, när vi låg i sked i sängen och läste.
Kalle Katt, Kalle utan balle.
På banken.
[Banktjej] Jaha, jo det är många som har det problemet. Du ska få en ny.
[Johanna] Åh, tack. Haft problem i ett halvår, men har fått en fin relation med min bankdosa. Kan utläsa siffrorna bättre och bättre. Ja, vi har äntligen efter många år blivit vänner med varandra. Så det känns tråkigt att byta dosa.
[Banktjej] Öh, jaha. Du ska få en ny.
[Johanna] Tack.
För några dagar sedan sade en ny bekant att jag är knasig. Kanske är det dags att inse att den nya bekanta är korrekt i sin slutsats.
