Satt på toaletten och kom på att detta är min sista kväll i "frihet". Imorgon blir jag sambo.
Helt plöstligt hamnade hjärtat i halsgropen. 
Vi kommer i och för sig bo med fem andra och ha varsitt rum. Blir en bra testvariant istället för att slå ihop alla påsar på en gång. Har vart drivande gällande sambofrågan innan men är glad att han varit  vaksam och inte velat.  Det behöver inte vara så bråttom att bli sambo. Något måste man se framemot om ett förhållande håller länge. Allt kan inte göras på en gång.
Som Sofie säger "man ska inte göra det större än vad det är". Det är vad det är och blir som det blir. Om det funkar är det jätteroligt och gör det inte det... ja, då tar man itur med det då.

Nu  behöver jag inte gå hem i mörkret och kylan längre. Kan gå in till mig när det blir tråkigt och om vi skulle gräla någon gång kan jag smälla i min dörr. Känns som om vårt förhållande har fått en starkare grund på sistonde. Eller så är det jag som blivit starkare och därmed  känner mig säkrare.
Nervositeten kittlar ändå skönt. Det ska bli mysigt och lyxigt att bo med min mässingbuddha.