Gick lös med dammsugarslangen och rensade ut smutsen idag. Resultatet var renande för lungor och själ.

Mitt humör åker en vild berg och dal bana. Blir avundsjuk på att andras liv är i full fart när mitt eget ligger i en grop och puttrar (klart jag är glad för dem men känner för en självisk stund).  Är orolig för att min sociala kompetens, som de senaste åren förvandlats till inkompetens, inte existerar längre. Vissa kan stå i ett rum och människor runt omkring drar sig till denna personen som en fluga till en sockerbit. Själv måste jag skrika, hoppa och slå för att någon ska se mig. Har inte varit så brydd över detta det senaste året men nu är jag förbannat uttråkad och ... ja, jag vill också stå i centrum ibland. 
Fast alla kan inte stå i centrum. Då skulle det bryta ut ett nytt världskrig vareviga dag.
Är det inte vi i bakgrunden som håller ställningarna och reder ut oroligheter? Det kanske är vi som är bäst. Ja, så är det nog.
Ska luta tillbaka med min lojalitet. Vara lugn och lära mig att inse att jag inte är dålig. Att tillslut kommer alla gå runt  som förvirrade får och hamna i min trygga hage.
Låter som om jag vore en ko. Men jag kan vara klok även om jag vore en slampig ko.