Framkallade kort idag som visade sig vara från förra sommaren.
Hemlängan växte sig större och min kropp började skrika efter saltvatten runt huden.
Vill ligga på vågorna och glömma istället för att förtränga.

Mina tankar upptas av luftslottet och resan hem.
Är nervös inför att luftslottet ska blåsa iväg och vi står tomhänta kvar.
Nu har jag och J köpt den perfekta köksvågen så vi måste få vårat luftslott.

Gjorde ett fel på omtentan igår,  rör mig inte i ryggen.
Har inte öppnat boken inför tentan imorgon,  jag rycker på axlarna.
Likgiltigheten ger min kropp harmoni.
Ikväll ska jag se den ödmjuka E med sin fiol i sällskap med baben och den vilda.
Skönt att baben också hade lite komplex för fotsvett. Min ger mig skam och rodnad i tid och otid.

Snart börjar tre veckors sommarlov och  Johanna jublar.