Förvånansvärt hur människor kan vara så känslokalla.
Hur de kan vara så beräknande och elaka.
Tänker på de som blivit sårad.
På hon som flyttat hit från andra sidan jordklotet för hans skull.
På han som ville dela sitt liv med henne.
Hur de ljugit dem båda i ansiktet.
Jag har aldrig varit förtjust i henne med tänkt om han, den snälle, älskar henne så finns det bra sidor hos henne. Hon skär in i mitt hjärta med sin brist på empati och hennes lögner mot honom och mot flickan i ett främmande land.
Nu ser jag inte längre dockansiktet  med det lockiga håret. Jag ser ett svart hål och ett elakt grin.

Ätit våfflor med Soffan och hennes dumma, dumma rygg. Gått en promenad runt pildammarna med Fröken Rot. Det var skönt. Fröken Rot är en underbar människa. När hon är ledsen blir jag ledsen, när hon är glad blir jag glad. Soffan har en man i fåtöljen och jag ska nu gömma mig med Miss Mars.