Dagen har varit en bra dag.

Jag gjorde nytta på praktiken. Personalen var på möte, jag stannade kvar och en person kom till mig med en önskan om hjälp. Jag satte mig, lyssnade, pratade och sa kloka saker. Fick ett varm tack och en kontakt jag önskat få under dessa två veckor. Mitt kall till yrket sjuksköterska fick återigen betydelse.

Fick även skåda en vacker kärlek. Stod vid dörren och tårarna rann på mina kinder över betydelsen av kärlek mellan människor. Dessa två som klarat sig igenom kontroversiella tider (icke man och kvinna) och sjukdom. De lös upp som solar och gav varandra sina själar där i den tråkiga korridoren med jämmer och depression.

Studerat i solen på innegården med de asiatiska ungarna skrikande på sina mamma fyra våningar upp. Suttit i hallen och pratat om dagen med kära Sofie. Druckit öl på uteservering med fina flickor och syster Emma spelade på sin fiol i bakgrunden. Känt mig älskad.

Kalla mig sentimental och romantikern för dagen men jag fick en kick av det vackra. Fast det kan vara alkoholhalten som talar via mina torra, korta fingrar.