Gråt inga tårar mer för min skull.

Menstruationsblödningen är slut vilket borde medföra att tårarna har svårt att komma fram igen. Denna veckan är ett undantag. Skvalande till Oprah och Extreme Home Makeover. Hjärtskärande att stoppa ner Signe i den lilla kattväskan för att cykla vilse till den söta kattvakten i Limhamn. När Signe gnällde i väskan, när jag för 10:e gången kikade på en trasig karta i en busskur, rann tårarna över. Berättade för Signe att det var den kalla luften som fyllde tant Johannas ögon med vätska men lögnen var torr. Cyklade återigen vilse på vägen hem. Hamnade bland lastbilar och bussar. Har nog aldrig känt mig så lycklig innan över att se sjukhusets byggnader. Ska aldrig mer lämna centrum.

Idag har tårar fällts över min tröga matematikhjärna som inte vill lära sig läkemedelsberäkning. Tårar över att handledaren gett berättigad kritik, gråtit under avsked och på väg till omtentamen. Tror bestämt att min kropp  behöver norrländsk harmoni.

28347-290

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0