Snön förvandlades till skarpa knivar vilket skar upp min tunna hud på de rödblossiga kinderna. Snön knarrade under skorna och lukten bestod äntligen av några molekyler renhet. Svag levnadskänsla yttrades. Överskuggades snabbt men dock. 

Fick de beskådade verken från skyltfönstret. Den fina väskan. Efter flertaliga försök att klämma in tårna under varandra och dra dem ur led fick de fina skorna stanna i värmen. En tröja åkte ned i väskan istället. På fredag ska vi ut och shoppa, jag och söta S.

De säger att jag verkar må bättre. Visst, känner mig gladare och att livet är lite lättare men oron är kvar. Gräver ner mina naglar i lårets fläsk för att kontrollera min kropp. Vill att allt ska fungera nu. Får använda den sista biten av mitt tålamod och hopp. Svälja och vänta. Under tiden dränerar min kropp mig på blod. Lever i en värld av tamponger och musiktävlingar vilket gör mig mentalt trött.