Tycker synd om barnen här på kontinenten som inte får se snö.
Värst är nog ,som Fröken Rot påpekade, att kommunen retar barnen för deras ouppfyllda önskemål om ett vitt jullov genom Folkets Park så kallade Vinterland. Vit plast runt stängslet, snöbollar gjorda av betong och stjärnor i plast för att likna de snöflingor som ej faller över skånsk mark. Promenaden runt parken, med en liten förhoppning att bota några procent av min lapplängtan, var en besvikelse förutom att jag kunde lukta på granbarr. Skrattsalvan över den lilla isbanan, med våt yta på grund av det varma klimatet, och föräldrarna som släpade runt sina små barn på skridskor genom vattenpölar gjorde gott.

Tillbaka i Malmö gömmer jag mig i slottet med mina underbara respektive och deras nazistiska tendenser.
Hon som pratar om hur rena etioper ser ut och Han med rakat hår och Hitlers hälsning som standrard.
Under utlottningen av vårens praktikplatser drog jag numret 88. Gormade vilt om hur Hans dåliga nazistkarma drabbat mig.

Kan inte bestämma mig om det är skönt att vara tillbaka. Saknat alla fina och slottet. Längtar dock tillbaka till tryggheten och snön. Tillbaka till brorsonen som fått en egen vilja och nu har tagit en tröstande position bredvid sin gravida mor som kräks vid rörelse.

Hoppas på en flicka som jag, blivande dubbelfaster, ska lära allt om mitt mansförakt och verklig systerskap.