Klockan är strax sju på kvällen och solen lyser fortfarande.
Istället för att promenera i solskenet, istället för att spela boul i parken eller att ringa mina vänner har jag legat i sängen hela dagen. Först på grund av trötthet, därefter hjärtats kramper och tillslut för att min livmoder inte ville lyda mina hot. 7 avsnitt senare av programmet Wonderfalls känns hjärtat tomt när serien är slut och verkligheten kommer ikapp.

En människa frös trots lager på lager av kläder och plusgrader och bad om värme. Entrade festen igår och fick små ljubelrop från olika håll. Folk sa att jag var söt, snygg och att jag verakde så glad. Svängde på min klänning och blev varm av alla fina ord. Medverkade i ett quiz med främmande människor och förlorade stort men sommrens planer för en repris av förra årets cykelsemester, fast denna gången ska Bornholm upptäckas, fick mitt hjärta att längta till ljusa nätter. I slutändan var det jag som fick värme och återupptäcka det djupt gömda. Ställde sista ölen på byggnasställningen och var nöjd över min lördag.