Tiden är inne för halvåret med tjat och det dåliga samvetet växer sig till ett stort hav. Älskar också våren och är glad över att solen visar sig igen men avskyr det tillkommande kravet. Finns, enligt de flesta, ingen anledning att vara inne längre. I dessa tider ska alla ut och de som inte går ut blir stämplade. Stor stämpel i rött över pannan på de människor som inte är ute och promenerar runt med vårförälskelse. Det är ett måste att njuta. Min kropp gör sin sedvanliga motståndskampanj och retar halsen, gör kroppen varm och lederna ömma. Jag diagnostiserar mig med alla sjukdomar men jag vet att kroppen egentligen strejkar mot kravet.

Barnen skriker på gården och sparkar sin förbannade boll överallt, föräldrarna röker och pratar högt så det ekar mellan väggarna. Alla går runt med fåniga flin på läpparna. Leenden vilket inte visat sig på flera månader. Älskar månaderna när det är accepterat att sitta inomhus med en kopp kaffe och alla skyller sitt dåliga humör på hösten.

Nu ska alla le, vara glada och hoppa runt i små, färgglada kjolar

Kämpat mig igenom fotografiarkviet för att finna den där känslan av förälskelse alla verkar vandra runt med.