Nu gråter jag av en isande saknad och längtan. Familjen har åkt och lämnat tysta rum och lukten av kärlek. Nedräkningen på fyra veckor börjar imorgon men det är tuffa veckor som ligger framöver. Orkar inte ens organisera dem i huvudet eftersom de verkar överväldigande skrämmande. Längtar tills fredagen jag kan kliva av planet och återigen höra den lilla riddaren ropa på Faster (Jo) Hanna. Den lille krabaten är full av fantasi och energi. Energi tog musten ur mig och jag beundrar dem som orkar. Bror tackade skaparen av dagis.

Erkänner att min livmoder försökte trycka ut spiralen under några enstaka tillfällen. Men tanken är starkare än prostaglandin och kopparen hölls kvar med bukövningar. En kusin är inte redo att skapas. Mina ägg ska först utveckla fler rynkor och afrikanska barn skall räddas.

Fann mig själv vara stolt och full av kärlek till grabben som busade på affärer och i parken. Fann mig vara den jag själv avskyr när man är ute efter en lugn stund eller en shopping utan skrikande, lekande barn. Skrämde Theo till lugn med hjälp av hotande ord om vakten på H & M. Han gömde sig bakom mig när den stora farliga vakten gick förbi oss och slängde ett ont öga på min lille pojk (vakten hörde nog varenda varnande ord jag sa).

En dag gick vi och hälsade på brors flickväns Wow-kompis. Jag och bror spekulreade hur denna onlinenörd kunde tänkas se ut. Vi samsades att han nog tenderade till ett utseende likt mannen i ett avsnitt av South Park vilket handlar just om Wow. Fet, svettig, finnig och redo för en handtralla. Likheten var dock ej hundraprocentigt slående men getskägg fanns det. Och en lägenhet med föremål från andra världskriget och en hög med tidningen Playboy från Novemeber -04 fram tills idag. Rabarberpaj och fin balkong i all ära, nakna tjejer i tidning för att skapa en skaplig runk innan sängdags drog ner på poängen.

Saknar.
Snörvlar.
Ser framemot fika med Fröken Rot.
Dricker te i syfte att bota en skrapande hals.
Hoppas på en lyckad vecka och att skiten reder ut sig.