Med hjälp av en stor summa pantpengar köpte jag en mysig söndagmiddag och vandrade hem. Svängde runt hörnet. Arytmiska hjärtslag. Stenblock i magen. Hjärncellerna vände på kropp och tvingade benen spatsera åt andra hållet utan mål men siktet inställt på flykt.

Borta vid min port såg jag historiens (den ynkliga killen utan ansvarskänsla) föräldrar. Bror är roligt att träffa men inte dem. Smög runt hörnen för att se vilket håll de vände med barnvagnen. Mamma stolt som en tupp över att vara farmor. Hon som köpte silversmycken till mig för att de inte kunde ta ansvar. Släktdrag?

Kroppen styv, hjärnan förvirrad, olust, svettpärlor. Smög fram runt mitt hörn och såg att historien bleknat bort. Skyndade mig hem, in genom porten, uppför trappan, låste dörren. Gömma.