En dag var Sofie stressad så hjärtat nästan brast och jag gav henne en tidning med blanka sidor. Jag valde mellan tidningar vilket innehöll en film. Filmer sköna att se på när hjärnan är full och gråten är i halsen. Igår tittade jag på filmen med Sofie och jag säger "Förlåt Sofie att jag köpte detta förskräckliga verk, om man ens kan kalla det för ett verk".

Confession of a Sociopathic Social Climber (borde redan vid åsynen av titeln kräkts på Konsums nya snabbkassor) beskrivs vara en mix mellan Sex and the City och Bridget Jones Dagbok. Alla som erkänner sig tycka om chickflicks vid sorgsna och tråkiga dagar , eller andra dagar, måste bli upphestade av denna beskrivning. Dock framstod Bridget Jones Dagbok ( en film där det enda sevärda är Mr Darcy) vara i klass med en oscarsvinnande film ( om vi bortser från Titanic).

Kräkreflerxerna delade plats i en härlig mix av ångest och döslängtan men fingrarna förmådde ej att tryck på stoppknappen. Jennifer Love Hewitt skrämmande karaktär var alldeles för härlig att skrika könsord åt. Det bästa (!) med hela filmen var 90-talshunken Joseph Lawrence återfödelse i rollen som en plastikopererad fjolla i fuskpäls samt spraytan.

 Löpningen på rullbandet har aldrig gått så bra innan när jag försökte springa ifrån känslans av att ha blivit skändad.