Vårens intåg känns i mitt sinne. Harmonin flödar in och små glädjesignaler vandrar genom mitt perifera nervsystem upp i det centrala. Belle and Sebastian i stereon och vårlukter smyger sig in genom det öppna fönstret.

Några tårar har rullat nerför mina vinterbleka kinder under dagens chickflick. En film där förhållandet till en man inte stod i centrum utan kärleken till en syster, systerskapet som den viktigaste byggstenen i livet. Skönt med en film där inte mannen tog byggstenens plats när den rämnade för en stund. En film där mannen insåg att han inte kunde ersätta systern, byggstenen, att han kom på andra plats. En film där han väntade på sin tur.
 
Fredagsmiddag med nurse Jo och nurse Hanna och sedan konsert med The Knife. Wow -känslan som beskrivs i tidningarna infann sig dock inte men det var en vacker och spännande spelning men deras anonymitet bidrog till en avskärmning till publiken. Fulla killar med ryckiga dansrörelser störde konsertens konstinstallationer och irriterade mig. En fin kväll med fina dock trött flickor. Nurse Hanna berättade om en lägenhet i Malmö som vore perfekt. Lycka om den blir sann.