Jag vill knarka.

De har rivit mig itur.
Inte så svårt eftersom jag var ihopklistrad med ett billigt lim.
Helvetesgapet har öppnats och jag hänger några meter ner i den enda klippkanten som finns.
Ingen förstår att jag håller på att försvinna.
Min styrka för överlevnad är nästan död .

19.52

Pratade med kuratorn.  Hjärtat kändes lättare och plågorna inte lika svarta.
Gick på kalas. Drack kaffe, åt tårta. och rökte massa cigg.
Kom hem och gråten stockade sig i halsen igen.
Ville så mycket med denna höst men allt rämnar.
Blir arg på mig själv att jag misslyckas och på byråkraterna på skolan som skjuter med laddade vapen rakt in i mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0