Skäms över min gnällighet. Får ju åka hem om två dagar. Om ångesten anländer på Arlanda kan jag gömma mig på toaletterna. Hoppas de inte har heroinistalarm på dem som börjar tjuta efter för lång vistelse. Fast tänk om man skulle vara extremt hård i magen och fastnar på toaletten i ett desperat försök att pressa ut en liten klutt. Varningsklockan klingar, väktarna springer med både knarkarskydd och anti-terroristvapen (för knarkare,vet väl alla, är en risk mot samhället) och där sitter man och stånkar med högrött ansikte och svetten lackar.

Inatt drömde jag att kampen var åter med inträde i ungdomsförbundet som lade grund för mina radikala åsikter: Tillslut för radikala för förbundet. Jag drömde även om hur en sandlavin sköljde likt vågor över ett hus jag befann mig i. Jag lyckades stoppa sanden från att spränga ett fönster med hjälp av mina muskulösa armar och en filt. Tolkar båda drömmarrna som ett mission.  Ett mission att  utföra civil  olydnad.

Jag vaknade med en sång i min hjärna som sjungits i mitt huvud genom hela dagen. Klingat i mitt huvud trots gråt i datasal och grupparbete, genom mensfloder och matvarubutiksbesök..
Du ska köpa dig en tyrolerhatt, bara därför att locka fram ett skratt.




Negerchock