Imorgon får jag återse mitt kära Lappland och min älskade familj. Har inte träffat dem på över sju månader.

Mitt hjärta brann imorse för att spränga SJ. Tekniska problem på alla nivåer. Grät i desperation efter biljetter hem till mina marker. Min vackra pojke tog mig i handen, ledde mig till stationen och där köpte vi biljetter på det gamla, hederliga sättet. Grät av lättnad i hans armar med morgonsolens strålar i nacken.

Imorgon ska vi åka tåg, tåg, buss och bil i ca 14 timmar. Önskar innerligt att de visar en bra film på bussen och inte en repris av senaste resans barnfilm och romantiska komedi med Kate Hudson. Denna gången ska jag slå pojken i sänka skepp.

Två veckor vid Umeälven. Gammbilen, brorsonen, fulla studenter utanför hotellet, vänninor, snuskigheter i skogen, Lapplands dofter och tystnadens sång.