När julmusten kommer åter hoppar pygmen av glädjerus.

Detta med relationer.
Relationer är underbara, givande, förödande, skumma, roliga, upplyftande, sårande, irriterande, kärleksfulla, tillfredsställande, aggressiva, nedlåtande, trygghet och sannerligen ett tröttsamt arbete.
Ett arbete som i vissa fall vid någon tidpunkt måste analyseras och övervägas om det är värt energin, tiden och ibland kampen. Analysen kan vara skrämmande och resultatet kan bli sårande eller lättande.

Är arg på mig själv för att jag är lite kylig mot honom. Vet inte om det är stressen eller om jag vill ha lite jakt. Enkelheten är inte alltid det mest lockande. Han är den finaste. Jag ska bli bättre.
Insåg idag att jag nästan alltid haft vänskapsrelationer med människor som strålar mer än mig. Människor vilka alla vill prata med och som lyser upp ett helt rum. Det är så jag själv fann dem, dessa underbara flickor. Själv är jag den lilla som människor ser efter ett tag, ibland efter väldigt lång tid.  Jag säger saker som tolkas fel, skämt som inte förstås och detta för att synas.  Äsch, detta är nog en släng av avundsjuka men en känsla vilket levt inom mig sen skoltiden när jag var (tro det eller ej) kortare.

Hon. Vad hände egentligen? Först blev jag ledsen och sårad. Arg. Besviken. Oförstående. Likgiltig.

Myspysmiddag med flickorna med stort F. Fröken Rot vet hur man gör en spektakulär och mycket nyttig fruktsallad. Imponerad av bara tusan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0