Syster Hanna ordinerade en promenad mot min ihållande huvudvärk.

Det är inte endast vårblommor som visar sig när solen skiner även snuskgubbarna har tittat fram. Solen ger dem D-vitamin så de får energi till att runka upp ett stånd att tala om.
Först var det en bil innehållande en äcklig man med mustach som stannade vid mig, gav mig ett leende med sitt svettiga ansikte och nickade menande på sätet bredvid sin fläskiga kropp. Poängteras att detta ej var på Industrigatan. Incidenten lyfte mitt mansförakt till ytan och skapade en storm. Varannan man spanade in mig och gav lystna blickar. Försöker inte skryta. Tycker inte det är roligt. Får ingen bekräfetlse av detta. Snarare väcks en önskan om en burka.

Jag är sjuk och svettig. Inga leende på mina läppar. Vad är det som lockar?
Var det min nytvättade fitta ni kunde lukta er till? Kan tyckas att det är en smutsig fitta ni söker. En fitta ni kan slicka ren. Min fitta är inte öppen för er. Stirra på er spegelbild istället och äcklas till döds.

Malmö är en stirrande stad. Borde vara van med mitt norrländska blod. Vi norrlänningar stirrar obekymrat. Skönare att stirra än att föra en konverastion. Dock är detta stirrande i Malmö på gränsen till lagbrott.

På text-tv stod om att en pojke, 19 år, åtalats. Han hade tvingat sin flickvän som var vegetarian att äta kött. Ett långt stycke handlade om att flickan flytt till kvinnojouren. Kan tyckas att raderna längst ner var de väsentliga och störst anledning till hennes flykt. Knytnävsslagen, knivhoten och förföljelsen. Men de är ju gamla nyheter. Inte lika intressant som köttbitar nerstoppade i halsen likt kukar tvingade ner i svalget.