Efter flygresor med kostymsnubbar stirrandes på mina ben som vällagade kycklinglår med efterföljande låta tidningen glida ned till könet för att gömma, landade jag i en kall stad. Vacker höst i Ume. Majsan var underbar och jag kände en stark längtan att ha henne nära igen. Hon, eller jag, bor alldeles för långt bort.

Dyr buss til Lycksele. 145 kronor för 12 mil. Det är fasiken billigare att åka mellan Malmö och Stockholm, 60 mil. Det talas om att låta inlandet utvecklas och risken för uttrotning samt global uppvärmning. Subventionerade resor är ett hett tips. I dagens läge är det billigare att ta bilen.

Efter det chockande rånet njöt jag av musik i lurarna och dagdrömmeri med utsikt över en glittrande umeälv och gulsprakande björkar. Far hämtade mig med bilen som är en sekund från att rasa ihop. Hemma hos bror, fästmö fanns de bedårande barnen. Bebisen var liten och gnyende som bebisar är efter sin kläckning. Theo drog och ville leka robotkrig.

Inatt -7 grader.
Nu 3.0 grader.
Blev väckt i morse av en liten brorson på telefon bedjandes om att gå på marknaden och äta munkar. Pälsar på mig ordentligt. Min kropp är fortfarande kvar i temperaturen rådandes i naziland och låren chockas gång på gång. Men det botar kåtheten som växer inom mig när jag når lappmarken. Kanske är det luften, som pappa brukar säga.