I mitt liv existerar ej söndagsångest längre. I mitt liv har en lördagsångest utvecklats. Söndagen innebär ofta att helgen är över och arbetsplatsen ropar efter min outvilade kropp. För att bota en hjärtskärande ångesten besöktes den fantastiska loppis vilket min kära Sofie har hittat. 4 spetsdukar och en saltströare i porslin fick komma hem till mig.

Min hungriga mage blev inbjuden på middag hemma hos CpKrabban och Teresa. Tillsammans njöt vi av mat med den digitala elden sprakandes i bakgrunden med hjälp av en projektor och en vit vägg. Jag och min cykel färdades senare vidare med folköl och hembakta chokladmuffins med rosa glasyr till inflyttningsfest hos jobbarkompis. Bordet dignade av mat, sötsaker och alkohol i diverse former. Fest i lägenhet med träningsmaskin som fick mitt stjärtfett att vibrera likt en stor dildo i ett myntinkast.

I sängen låg jag och Kalle katt och inväntade pappa Joels hemkomst. Han andades allkohol och tacksamhet över mitt liv i hans liv. Hans besök på Debaser hade byggt upp ett välförjänat hat gentemot klubbens besökare och orden "nu ska jag fan i mig gå hem och göra barn med min flickvän" yttrades. Ett förtydligande bör göras att det sagda ej syftade på sex utan själva fertiliseringen.

Tack Debaser och er besökare med desperata handlingar. Tack för att ni fått Projekt Övertalning att ta ett stormkliv framåt.

Under morgonens samkväm diskuterades det återigen namn på de små rödtottarna jag ska klämma ut med smärta.  Min stora mardröm är att bli mamma till tre söner. Kan inte tänka mig något värre! Med tanke på att mitt hem redan är bebott av två pojkar är risken stor att jag blir en pojkmorsa.

My god. Ryggraden ryser och jag drömmer om att krysta ut en Viola , inte tre snoppar.