I väntan på att det är dags att trampa genom staden, vilket gästas av 30-tals piketbussar, för att se en film om två bögar och ett barn dricker jag kaffe. Kaffet blev äckligt. Sumpsmaken och magsyran beblandas till en omiljövänlig gegga.

På dumburken alias ångestdämparen lallar Renee Nyberg runt i höga klackar. I studion sitter några kära hatobjekt. Delar av familjen Wahlgren. Benjamin har ett falskt leende fylld av barngaddar. Mamma Wahlgren skvalar friskt några toner från Grease. Geggan närmar sig svalget.

Mörkrets tystnad förstörs av polishelikoptern som nu flygit bort cirkus 100 000 kronor bara genom att surra runt på en molnig himmel.  Utanför shoppinggator har svartklädda människor kroppvisiterats av poliser uppjagade på speed. Nu är det dags för drabbning igen. Nu ska muskler visas och batonger susa genom luften. Hela veckan har de blåvita bilarna kört runt på gator och torg. De har givit staden en krigsstämpel före besökarna ankommit.

Har förresten köpt min första vita bysthållare idag. Det är sannerligen en bedrift. Är mina kravallår över?