En ledig morgon börjar med en lång frukost i väntan på att en tv-serie är nedladdad. En nedladdning som visar sig behöva ett jävla lösenord jag inte orkar fixa och frukosten får njutas tillsammans med Oprah.

Under frukosten dricker jag brus med extra B-vitamin samt intar piller med tillskott för vegetarianer, ett piller mot ångest och ett piller med extra järn. Järn eftersom som min livmoder aldrig slutar blöda. Vilket kan anses vara ironiskt med tanke på att jag, enligt arbetskamrater och patienter, är gravid. Detta påstående, ibland en fråga, återkommer vareviga vecka. Jag har seriöst funderat på att använda en välanvänd tampong som brosch.

När blev min livmoder offentlig?

Häromdagen gick det så långt att en patient kände på min mage för hon trodde inte på mig när jag nekade att ett embryo tagit plats innanför min bukfetma. Kände! Klämde!

När blev min mage offentlig?

Att en kvinnas kropp blir allmänhetens efter fertilisering och under eventuell amning är allmänt känt. Även första åren som moder tror sig alla ha rätt att lägga sig och förmana och ge skuldsättande blickar. När en kvinna ska bli moder så äger hon inte längre sin kropp. Alla tror sig äga hennes kropp. Hur mycket hon än gömmer sig, skyler sig, är hon inte sin egen längre.

Men har denna gräns utökat nu. Är det även offentlighetens kropp när kvinnan inträder ett stadium när det är dags att ta emot spermian med öppna ben, inte skydda sig med bling bling eller ödesdrigande hormoner?

Är så jävla less. Snart kommer jag kasta blodiga tamponger omkring mig. Eller skrika ut om missfall och misslyckade provrörsbefruktningar.