The red lady.

Painting my toenails to match my pussyblood. The blood that tells me that I´m not caring a fetus. Thank god. The copper still works.

My longing for a baby is gone with the Caribbean wind. I´m on my knees thanking Hanna for taking me over the big ocean.  My uterus is not ready.

Painting my toenails red to macth my love for my lovely friends in Stockholm. Tomorrow I will arrive. Tomorrow I will survive.

Början.


Miamis flygplats.
Vi landade på amerikansk mark. Lämnade över ifyllda papper om att vi inte förde in frukt eller blivit arresterade. Fotograferades och fingeravtryck. Kroppen chockades med värme. Första värmen på över ett halvår.


Colonial Hotel, Santiago, DR
Sen kväll. Våra älskade väskor åter i våra händer. Känslan av den duschen kommer aldrig att glömmas.


Santiago, i vänta på avfärd.
Vi kan ingen spanska, de kan ingen engelska. Vi litade på människors välvilja. Hjälpsamhet blev temat. Vi gick vilse trots Herr Lazaros vägbeskrivning. Vi hamnde i ett gatuhörn. Men de hjälpsamma kom och ledde oss till en gua gua  som fortsatte våran resa till Las Terrenas.



Söta barn kryllade det av. Och inte bortskämda som svenska snorungar.
Mitt i ingenstans, vid en lerig vägkant, vinkade de till oss att vi skulle kliva ur. De pekade på berget och på några minibussar. Bussen tog oss över kullar med en utsikt att dö vid.

Morfin, hell yeah.


              

Katten blev sövd och intuberad. Katten fick morfinplåster, samma som de jag ger mina patienter. Katten ska munsköljas minst en gång om dagen. Försök munskölja en katt, I dare you. Katten ska ha smärtstillande varje dag. Första fem dagarna hade kattstackarn en väst för att inte slita bort morfinplåstret. Den var rosa. Han gillar inte rosa. Katten försökte dock tvätta västen. Tungan fastnade. Sen blev katten lös i magen. Det hamnade på den nya matta. Rya. En narkotikaberoende bekant sa " vem fan har inte bajsat på sig när avtändningen grabbar tag": Jag tror katten saknar sitt morfin. Han verkade så härligt hög tidigare.

Vi åkte till Kävlinge med katten, en liten håla utanför Malmö. Veterinären klippte bort västen och katten blev halvnazi. Sen åt vi mjukglass på Sibylla. Katten fick sitta på bordet i sin bur.

/Crazy cat people.






Hjälp.

Tidigare lät jag kaxig. Det är jag inte.
Lårbenens fett har förvandlats till gummi.
Magens saft vill vandra uppåt.
Jag ska för första gången lämna europeisk mark.
Hjälp.

Lång väntan i London. Där ska vi vandra länge. Där ska vi tillslut bli fulla pga tristess.
Väntan, dock kortare, i Miami. Där ska vi titta på feta amerikanare och fota.
Sen är vi framme. Imorgon. På kvällen. Dominikansk tid.
Hjälp!

Ciao.



Hola. Nu drar jag till Dominikanska.
Sista timmarna på jobbet var de bästa någonsin.
Kanske blir jag bättre på att skriva när jag kommer hem, kanske inte.
Puss.

Bitterfitta.

Känner mig bitter och bortglömd.
Vill bli uppringd och medönskad.
Därför vill jag flytta till den stad där jag blir det.
Men våren är fin i Malmö trots ensamma toner.

Queens.



När jag föddes låg denna låt etta på amerikanska billboardlistan.
Bara så ni vet.




Lillebror fyller 25 år. När han föddes hoppade alla av lycka.

Ytligheternas ytlighet.

På en planet som skriker, gråter och rämnar.
I en värld som brakar ihop, utsuger, dödar och skär.
Borde det finnas andra ting att beklaga sig om än facebooks nya design.

Hushållsnära tjänster.



Jag har ett problem. Istället för att säga rätt ut vad jag vill pratar jag runt den centrala punkten i ämnet. Både privat och professionellt. Istället för att peka med hela handen knyter jag näven och gömmer den. 

Gnälliga kommentarer. Suckar. Skåpluckor som smäller. Sen börjar tjatet. Ett tjat jag ogillar, rent utav hatar, men jag finner ingen annan lösning. Sen blir jag kallad för neurotisk.

Jag, kvinna, uppfostrad av en kvinna som i sin tur är uppfostrad av en kvinna, en hemmafru. Jag ser hela tiden saker som måste fixas, platser att rengöra. Saker som ska plockas undan, slängas. Irritationen är stor när den andre i lägenheten inte ser det jag ser, inte bryr sig om det jag bryr mig om. Tjatet börjar.

Varför blir jag den neurotiska? Bara för att jag är uppfostrad till att ha en helhetsblick du tydligen saknar?

Det vore så enkelt. Gör som jag säger så slipper du tjatet.

Tant Gredelin.






När frågan kom var jag tvungen att anta utmaningen. Att baka en bröllopstårta. Välkommen hem till mig för provsmakning. De enda restrektionerna jag fått är att tårtan ej får innehålla mandel, hasselnötter eller jordgubbar. Fullt ös medvetslös. Här ska det knådas och pysslas och piffas. Resultatet kommer den 11 juli.


Uttråkad hemmafru.



Lediga dagar där inplanerade händelser saknas är ovanliga. Dagar där väckarklockan är en signal från mobilen att ett meddelande nåt fram. Må så vara att detta sker klockan 11. Sängkläderna är uppvärmda och tv:n visar högklassiska serier som Falcon Crest. Världen i min säng är en ren värld. Jag drar mig för att stiga upp. Att återvända till en värld som hushållerska. Jag kan se tussar av damm, tallrikar med intorkad kladdkaka, smutsigt soffbord, återvinningen som svämmar över, badrummet i behov av skurning. Jag vill inte kliva upp ur en värld där jag kan glömma min roll. Jag är en obetald hemmafru utanför täcket.

Men jag kliver upp och blundar.

Igår tränade jag och Fröken Rot på att vara spontana. Efter fika och lite sterinshopping drack vi en öl. Detta är en träning (KBT?) både inför vår resa men framförallt för livet. Vad ska jag göra om/när hon flyttar?

Skärsår i hjärtat.



Golden lady.



Värmesvallningar och humörsvängningar. Om inte min menstruation orsakar sänkt blodvärde varje månad skulle jag tro att jag förvandlats till en klimakterietant. Jag ligger i sängen och gråter och känner mig ensam. Skriker till den förvirrade karln att jag lika gärna kan skaffa barn eftersom mitt liv ändå är dömt att förfalla.

Dagen efter inser jag att jag ska resa till en solig ö.

Sista tiden har komplimanger svämmat över mig. Jag är den som alltid ger och kan inte hantera detta.
Jag är tydligen en duktig fotograf.
En ännu bättre sjuksköterska och är den enda med förlängd tjänst.
En guldkant på arbetsplatsen.

Ni som  är så duktiga på att klappa er själva på axeln, lär mig hur jag kan tacka och glädjas utan att känna mig besvärad.


Olustigheter.

Det hände just en olustig sak men jag har tystnadsplikt. Men det var olustigt.

Och jag skulle gå ut. Valet stod mellan pop och bögig techno. Jag ringde de andra. De skulle böga sig. Hanna hade somnat. Jag hade ont i benen. Jag och karln åt istället saker innehållande mättat fett och tittade på en film med Kate Hudson. Dansa får jag göra en annan gång.

Idag åt jag min första brunch ute på cafè i Sverige. Min första! Jag är tråkig. Det förevigade Hanna med ett foto. Det fotot förblir undanstoppat i hennes minneskort. Sen gick jag och jobbade och något olustigt hände.

Döda mitt virus.

Den norrländska arbetsmoralen har hållit  mig igång alldeles för länge. Tillslut tvingade sjukdomen mig att stanna hemma. Där försvann ca 1100 kronor från nästa lön.  Idag fick dock rastlösheten lite plats bredvid täppt näsa. Kattsand och dammtussar sögs upp och bakterier skrubbades bort med extra varmt vatten.

I det gamla badrummet var taket mörkblått. Katten hade sin toalett bredvid badkaret vilket ledde att badrumsgolvet var en tjärn. Nu är taket vitt, kattlådan utflyttat och in har blommor och ljus kommit. Mitt mål är att utsläpp av avföring skall vara som att bajsa i en romantisk stuga.

Vårsol.
Hemlängtan genom att titta på hembygdsnostalgi av Sune Jonsson. Fattigdom och hårt leverne. Pingstvänner och samer.

Dock är det -33 grader i min hemmaort. Föredrar vårsolen i Malmö denna dag.

Bröderna Johansson i Öravan.


Tågstationen i Vännäs. Här har även jag suttit oräkneligt antal gånger, i hetta och i isande kyla.




Avslöjade.

Ica är så snäll att registrera varor hushållet Nilsson & Lindén handlar för att sedan ge oss rabatterade förmåner för just dessa varor.


Gravad/ rökt/ rimmad fisk (valfri)


Muffinsbak.


Ett Svenssonliv är avslöjat.


Joel har ett missbruk och en konspirationsteori. Coca-Cola är de som hotar om att aspartan är farligt för att deras patent går ut inom kort. Kontentan är att han tror att aspartan är bättre för kroppen än socker.


Kläderna åkte av redan i hallen.

Sju månader efter inflyttning startade projekt "inredning badrum". Badkaret bars ut i den lilla hallen av den stora mannen. Vid hemkomst från kvarterskrogen fann kameran sin plats och modeller sin talang.




Förälskad.







Ta mig till Tokyo så jag får se Mark Ryden live.


Och August Strindberg hatade henne, som han hatade alla kvinnor.



Premiär. Herr Flygare bjöd in oss på balkongen.
Jag fascinerades, jag skrattade, jag blev irriterad på publik som skrattar åt saker som det inte ska skrattas åt, jag grät, jag drogs in i hennes värld.

Se den.

Bitterfitta.

 Johanna Nilsson kl. 21:34 den den 8 februari
ge mig ett liv.

Gammal bekant från förr. Killen med barn döpt efter en kapten som gör en världsomsegling.
(Måste väl göra honom anonym)
  kl. 22:11 den den 8 februari
skaffa barn vännen det e meningen me livet ja lovar....



 Johanna Nilsson kl. 23:28 den den 8 februari
hoppas jag verkligen inte.

Och ja, jag pussar på en tutte.

En söndag.



Dagen började med ett sorgligt besked. Tänker mycket på min älskade och hennes familj.

Sen drog jag upp en snuskigt bakfull karl ur sängen. En karl som gett ett löfte under en öl/vin/bubbel/daquri - fylla att följa med och köpa en lampa på loppis. Han var svimfärdig. Jag konsumtionssugen. Den gamla gubben, Palle, en gube som likt min karl gillade små prylar i alla dess former, var en pratglad försäljare. Lampan står nu i hörnet och väntar på sällskap av nya gardiner. Projekt inredning är igång.

En brunch av goda ting och Fröken Rots nybakade bröd dukades fram till fina systrar. De finaste systrarna. Om jag blir sjuk får de plåstra om mig. Även lite planer gällande resan till solen smides.

Kvällen handlade om att finnas för den jag älskar. På alla sätt jag kan, på alla sätt hon vill.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0