Känns ensamt fastän det är folk runt mig rätt ofta. Finns ingen att ringa om jag vill mysa eller bara dricka lite te. Gråter för att någon ska förstå men når inte fram och får dåligt samvete.
Visst trivs jag ganska bra med det nya men samtidigt är det lite kaos. Vill inte tappa det speciella med honom och sen är han som-tror-att-han-är-snyggast-och-bäst signe allergisk.
Vi får stänga in oss på rummet och leva loppan i min säng.