Herr Stråtlig skulle vara snäll och fixa min dator som är lika seg som en fisk på is.
Alla mina fotografier försvann. Alla!
Systemåterställning my ass.
Jag grät mig till sömns.
Tackar denna gång min tid som missbrukare av facebook, där kan jag fortfarande skåda några av bilderna från mitt senaste år.
Dock rinner tårarna fortfarande.

Och nej, jag hade inte fixat en backup vilket ger mig klåda i anus. Det var snart dags dock bronsguden hann före.

I mitt liv existerar ej söndagsångest längre. I mitt liv har en lördagsångest utvecklats. Söndagen innebär ofta att helgen är över och arbetsplatsen ropar efter min outvilade kropp. För att bota en hjärtskärande ångesten besöktes den fantastiska loppis vilket min kära Sofie har hittat. 4 spetsdukar och en saltströare i porslin fick komma hem till mig.

Min hungriga mage blev inbjuden på middag hemma hos CpKrabban och Teresa. Tillsammans njöt vi av mat med den digitala elden sprakandes i bakgrunden med hjälp av en projektor och en vit vägg. Jag och min cykel färdades senare vidare med folköl och hembakta chokladmuffins med rosa glasyr till inflyttningsfest hos jobbarkompis. Bordet dignade av mat, sötsaker och alkohol i diverse former. Fest i lägenhet med träningsmaskin som fick mitt stjärtfett att vibrera likt en stor dildo i ett myntinkast.

I sängen låg jag och Kalle katt och inväntade pappa Joels hemkomst. Han andades allkohol och tacksamhet över mitt liv i hans liv. Hans besök på Debaser hade byggt upp ett välförjänat hat gentemot klubbens besökare och orden "nu ska jag fan i mig gå hem och göra barn med min flickvän" yttrades. Ett förtydligande bör göras att det sagda ej syftade på sex utan själva fertiliseringen.

Tack Debaser och er besökare med desperata handlingar. Tack för att ni fått Projekt Övertalning att ta ett stormkliv framåt.

Under morgonens samkväm diskuterades det återigen namn på de små rödtottarna jag ska klämma ut med smärta.  Min stora mardröm är att bli mamma till tre söner. Kan inte tänka mig något värre! Med tanke på att mitt hem redan är bebott av två pojkar är risken stor att jag blir en pojkmorsa.

My god. Ryggraden ryser och jag drömmer om att krysta ut en Viola , inte tre snoppar.

En period utan skrivna ord. Natt blir dag och gryning förvandlas till skymning.

!
Har precis insett att jag ska arbeta varje helg framtill den 19 december då min efterlängtade avfärd hem till norr tar sin plats. Varje dag eller kväll när min värkande ben vilar på schäslongen rannsakar jag mitt yrkesval men kroppens leder blir alltid besvikna på hjärtats val. Trots stressiga timmar, konflikter, överbeläggningar, när alla rycker och sliter i mina extremiteter vilka borde dubbleras, ledsna patienter, ledsna anhöriga,  feg ledning, dålig lön, smittorisker, dålig lön, dålig lön, dålig lön finner jag mig trivas med detta slavjobb. Kan inte tänka mig att vara något annat än sjuksköterska.

♥
Två fina flickor från huvudstaden ärade mig med en weekend. Önskar att avståndet var mindre med hjälp av teleportering. Mitt liv är ej fulländat när de befinner sig 70 mil bort.

♥
Älskade Joel. Älskade.
Projekt Övertalning är i full gång. Min vän Ulrika påstår att tiden läker alla Peter Pan fasoner och en dag kommer ringen och spermien.

Kringlan inviterade mig i sin plan. Kollektivt dagis. Samtliga par i gänget skall framställa spädbarn inom samma tidsperiod. Problem uppstår dock om fertilisering av något av äggen tar sin tid. Skall då skapade embryon aborteras i väntan på jämställdhet mellan paren eller kan ett av barnen få vara något yngre?

Är 2010 ett bra år?

2010 är i alla fall året bling blinget stjäls ut ur min livmoder och om spermiedonatorn ej vill fertilisera får kolapappret åka på. Så det så!

Jag kommer, jag kommer.... stå ut.