Jävla manshoror. Förbannade människosläkte. Varför måste ni göra mitt liv till en förbannelse. Ger er på någon annan,. Hor, bajs, pung, skitsatanhelvetsjävlapissmyror. Sno någon annans cykel. Inte min, nyinköpta för julklappspengar, som jag använder för att ta mig ur ur lägenheten som jag isolerar mig i eftersom jag har en förbannad ångest som kväver mig när jag går utanför portarna men att cykla är något jag mår bättre av och dessutom får jag lite motion vilket ska vara bra mot ångest så ni jäkla skitmänniskor har gjort mitt liv svårare igen och bara lyckats trycka ner den lilla glädjen jag hade i skiten igen. Ska ut och sno en egen nu. Ingen idé att visa respekt för människor längre. Visa er förtjänta av den så kanske men fram tills dess ska mitt hat mot nya människor inte gömmas bakom ett låtsasleende.

Förlåt att jag ändrar mig, ändrar på planer, dumpar. Försöker men ibland är det en vägg jag inte kan klättra över och det tar stopp. Vill inte göra någon besviken. Vill bara vara den goda vän jag vet att jag är, vara den roliga jag vet att jag är, den goda lyssnaren jag vet att jag är men det går fan i mig inte. En efter en droppar av. Snälla, stanna kvar. Just nu kämpar jag för er.

Tömde den gamla telefonen. Ett smakprov:

Konsumtionslycka.
Köpte mig en glänsande, mörkgrön cykel igår av en suspekt man med östeuropeisk brytning och märkbar handsvett enligt Joel. Nu ska jag glida runt längs havsstranden med vinden i mitt hårsvall. Eller snarare vinden i mina fjun på hjässan. Min mobiltelefon brakade sönder  igår och ville inte leva längre.Tog tillfället i akt och inhandlade en blank och blå krabat. Är inne i ett lyckorus och känner mig förälskad.

Kan inte titta på Veronica Mars. Logan är med. Tonårskänslorna för detta ypperligga exemplar vill inte tunnas ut. Dessutom påminner han om någon jag inte ska tänka på.

Tycker om kylan. Det är skönt när den biter sig fast i kinderna och luften känns ren att andas in. Byltade på mig varma kläder, vandrade till parken med de döda karusellerna och letade solfläckar i den millimetertjocka snön. Blundade och kände mig avslappnad för första gången av en tid som känns som en evgihet.

Härmar Rebecka.
Enligt Teleadress är utmärkande drag för vårt område dessa:

• Unga
• Ganska välutbildade
• Singlar
• Låg- och Medelinkomsttagare
• Hyresrätt i medelstor stad
• Nöjesintresserade
• Förändringsbenägna kollektivister

Tydligen ska man titta på filmen Förortsungar.
Den ska vara väldigt bra. Skådespelarna, regi, manus och  musik är det bästa bland förra årets svenska filmer. Har knappt sett, läst eller hört något om den filmen. Smög sig förbi rätt ljudlöst. Guldbaggejuryn hyllar filmen. Undrar hur mycket pengar de gett denna nyproduktion av Rännstensungar. De brukar ha en fascination av sina egna filmer och spruta baggar åt deras håll.
Ikväll var det löjeväckande. Kräks på dem.

Utanför på gatan skrålar människor mätta på öl. Två fjärdeldelar av slottet är på middag och festligheter.
Jag firar helgen med te, film och bröst. Såg nog 8 - 9 par bröst på tv igår natt. Alla dess former och storlekar. Oerhört vackrare än penis. I vår kursbok står det att kittlaren (inte ens i medicinsk kurslitteratur kan kvinnans könsorgan respekteras utan nedvärderas med olika ord och begrepp) är kvinnans motsvarighet till penis. Klitorisen har dubbelt så många känselceller än vad petter-nicklas har

Blood Diamond är ett måste. Förvånade mig.

Maggies karaktär i Sherrybaby lämnar mig berörd. En karaktär som finns med i många liknande men hennes skådespeleri slår dem alla. Män som skadat hennes förtroende, rubbat hennes trygghet och tillit. Leder in henne i livet fullt av sökande. Som så många andra kvinnor.

Är uttråkad på mig själv nu. Är less på att prata om hur jag mår. Nu är det nog. Ska bli rolig att umgås med igen. Blir rent av trött på mig själv när jag hör mitt gnagande. Mår faktiskt bättre nu. Alla ni som stått ut är helt fantastiska. Nu ska jag ge kärlek tillbaka. Kärlek så ni storknar. Er tur att komma till mig med era bekymmer eller glädjeämnen. Hoppas det inte är försent och ni inte vill ha mig längre.

Igår var det en man här som bara ville prata om fågelskådning. Lusten att stoppa upp elvispen i varierande kroppsingångar var stor. Han förjänar inte hennes försök till en vettig relation. Drev runt i köket och skapade muffins men i verkligheten gömde sig en säkerhetsvakt under förklädet. Trevligt att göra människor rädda.

De har skaffat knarkaljus på skolans toaletter.
Blir vansinning. Klarar inte av det lila ljuset.
Varför ska alla vi som inte är heroinister, det vill säga majoriteten antar jag, straffas med denna förfärliga idé? Jag tillhör en av de som brukar/vågar utföra andra behov än att kasta vatten på skolan när behovet trycker på. Jag skjuter inte brunt in i ådror utan trycker ut brunt. Kan knappt gå in på toaletterna längre utan att bli mer illamående och yr än vad jag redan är. Kommer bli förstoppad av skolans odemokratiska beslut. Förstoppad på grund av sjuksköterskautbildning.

Helgen var en stor flopp. Gjorde inget av det planerade roliga.
De positiva stunderna var alla 100 koppar kaffe vilket förtärdes tillsammans med strålande Sofie framför tv:n och maraton av Hell´s Kitchen. Snabbvisiten hos snygga Fröken Rot och hennes bedårande sällskap gav en smakbit av det glamorösa liv jag kommer få leva igen, någon gång, förhoppningsvis. Den vackra och mänskliga filmen Shortbus väckte en döende kåthet och gav blodförsörjning med tillhörande syretillförsel till vissa kroppsdelar.

På väg hem från skolan idag för andra gången mötte jag en vännina från det förflutna. Hon med olikfärgade ögon. Back to basic som hon yttrade det. Historien kom åter. Det året jag bodde i Malmö och läste en revolutionär kurs på folkhögskola. Vi umgicks rätt intensivt och om jag inte minns fel hade hon en fling med min ena sambo, den långa mannen som stack ut på fredsbevarande tjänst strax efter kravaller i Göteborg.

Fröken Rot är en hjältinna iklädd prinsessklädsel. Hon fick kämpa själv mot könsförädarna i klassen eftersom jag flytt hem till soffan och dåliga dagsåpor. Hon kommer rusandes när jag gömmer mig bland böcker. Ska baka något gott till henne en dag. Vill du välja själv?

Gjort. Väntan på en explosionsartad utveckling av serotonin har startat. Längtan över att armen ska knäcka barriären. Att mottagarcellerna ska ta emot dem med festligt spektakel. Skapa nya möjligheter och ett glatt liv för sin värd. Läser sida efter sida om utvecklingen hos andra människor. Borde nog inte det men svår att låta bli. Skrämselfakta varvas med glädjande ord.

Kikar på dansprogrammet med stela c-kändisar. Ebbas danspartner erkände att han haft en bild på henne i sitt sovrum när det begav sig. Hon tyckte att det var roligt. Kanske är det roligt att han legat och runkat över en plansch med hennes ansikte. Kanske gör han det fortfarande. I verkligheten. Kankse i träningssalen. Under valsen.

Imorgon går startskottet för en ny epok i Fröken Norrlands liv. Lite nervös och helt skräckslagen.

I skolan var det dags för redovisning. Den flöt på bra men jag distraherades av Fröken Rots välfyllda barm. Strålande exemplar. Tjuvkikade på Kate Moss nakna överkroppp och blev oerhört nöjd över att mina bröst är större. Samma sekund, insåg jag till mitt förtret, att hon har betydligt mer pengar än mig och en karriär som heter duga. Fast enligt en pojkvän från det förflutna " valde jag karriären före honom". Det vill säga flytta till Lund. En flykt från destruktivitet och ett förhållande utan kåthet och kärlek men med miserabelt leverne (från hans sida). Alkoholism, självmordshot med tillhörande brev och gömmande av knivar i förebyggande syfte. Min påbyggnad i genusvetenskap, 10 poäng i queerteori, räknades tydligen som ett karriärsval. Lite sött sagt ändå. Få talar om genusvetenskap som ett framtidsyrke. Snarare kommer frågan vad det är för något. Och påföljande talesätt:  Varför finns det ingen kurs om män? Det är synd om männen också.

S. Älskar dig som en syster.

Att skriva om ångest slutar inte kännas som tonåringstjat. Skrift och skrik om piller, droger och skärsår.
Texter om hur det röda blodet lyser vackert mot den vita, lena huden. Bernys ord som fått många flickor att dra rakbladet tvärs över sin vener, inte längs med dem för då skulle de ju förblöda och dö en död de inte vill uppnå, och skriva till Postis om sin deppighet. Därav rubriken. Ord från Kent.
Min ångest handlar inte om blodets droppar utan om ett djupt hål utan stege (kuratorns ord, inte mina).

Med Fröken Rots välmenande och kärleksfulla piska i ryggen gick jag till hon, den rara kvinnan, och grät lite. Fick en tid till dreadsen som ska ge mig vita, runda. Tycker det är otäckt med främmande medel i kroppen men jag vill bara slippa detta och få mitt liv åter.

Köpt billig chokladpudding på burk och ska tentafrossa.
Ska skicka ett grattis till kompisen med det nyfödda barnet döpt efter batterimärke / Jonas Leksells hund. Vad ska jag skriva? Grattis till Tudor. Här får du ett koppel.

Finns så mycket jag vill göra, försöker att göra, men det tar stopp.

Jag försöker tänka som jag ska tänka men det blir inte bättre.

Snälla, byt med mig så jag kan få tillbaka den jag egentligen är. 

Vill vara den riktiga Johanna tillsammans med alla de fina. Men det verkar inte bli så.

Alla de fina som är snälla, kramas och uppmuntrar. Älskar dem men jag vill ju klara mig själv.

Om nuet är fortsättningen kan jag lika gärna flytta tillbaka till norr och inreda en lägenhet med järnsmide och tomma jägermeisterflaskor.

En kompis har döpt sin son till Tudor. Det sägs att föräldrar bestämmer namnet när de ser barnet. Att barnet utstrålar dopnamnet de önskar. Tudor. Pojken med batteriformad kropp.

Klamydia i ögat? Det ropade några i min klass när jag uppenbarade mig med blodsprängt öga. Fick höra en historia om en kille som var på utlandssemester och besökte en bar med strippande flickor. En flicka stoppade en pingisboll i sitt allt i allo hål och med hjälp av fittmuskler spottade ut bollen vilket träffade hans öga. Han fick klamydia i ögat. Hur förklarar man det för sin ev flickvän/pojkvän? Inte en trovärdig historia. Detta har dock inte hänt mig under min lapplandsresa men jag träffade en katt med klamydia i ögat.

Har utvecklad en slags social inkompetens. Ångesten gör mitt tal mer sluddrigt än vanligt. Vill hinna säga något roligt, intressant eller fyndigt för att inte försvinna bakom alla andras utstrålning som kan skära genom diamanter.

Den sociala inkomptensen har hamnat i ett läge där jag inte längre kan scanna gruppens eller situationens humor, rätt samtalsämne eller förståelse av ironi. Berättar saker som den ena gruppen skrattar åt och den andra anser vara exempelvis rasistiskt. Sitter där sedan handfallen och måste förklara, stryka över och byta samtalsämne. Den mysiga flickmiddagens samtalsämne följde mig till födelsedagsfesten för killen med änglahår. Varning! Att prata om slaka snoppar med pojkar är inte uppskattat.

Tvingade mig till en effektiv lördag. Tvätt, pingvinfilm, besök av vän från kungliga huvudstaden, promenad i ett regnigt vinterland, middag med snygga flickor och sen fest där jag mottogs av överraskande värme och martinidrink. C gav mig komplimang för mitt skrivande och jag blev glad, tårögt glad.

Förlåt för att jag är i en dvala. Blodet rinner inte till, lusten är stagnerad och kroppen är inställd på återskapande av oskuld. Guds straff, ångestens plågor eller spiralens uppror över att snoppen tar utrymme? Vet inte. Förlåt.

Vaknade med ett blodigt öga. Rött som kampens färg.
Ögoninflammation? Ska vänta några dagar och se om ögat helar sig själv.

Borde ringa om hjälp. Orkar inte. När jag sätter mig med telefonen mår jag bra.
Några timmar senare känns det som undergång igen.
Borde ringa om hjälp, inte bara för psyket, utan även för min livmoder men det var en lång telefonkö.

Sofie köpte söta, blommiga krokar till badrummet igår och tavlan som bror Boman köpt är gjord för vår hall. Entren in i vårt slott ger numera ett varmt välkomnande med religiösa inslag.

Tycker synd om barnen här på kontinenten som inte får se snö.
Värst är nog ,som Fröken Rot påpekade, att kommunen retar barnen för deras ouppfyllda önskemål om ett vitt jullov genom Folkets Park så kallade Vinterland. Vit plast runt stängslet, snöbollar gjorda av betong och stjärnor i plast för att likna de snöflingor som ej faller över skånsk mark. Promenaden runt parken, med en liten förhoppning att bota några procent av min lapplängtan, var en besvikelse förutom att jag kunde lukta på granbarr. Skrattsalvan över den lilla isbanan, med våt yta på grund av det varma klimatet, och föräldrarna som släpade runt sina små barn på skridskor genom vattenpölar gjorde gott.

Tillbaka i Malmö gömmer jag mig i slottet med mina underbara respektive och deras nazistiska tendenser.
Hon som pratar om hur rena etioper ser ut och Han med rakat hår och Hitlers hälsning som standrard.
Under utlottningen av vårens praktikplatser drog jag numret 88. Gormade vilt om hur Hans dåliga nazistkarma drabbat mig.

Kan inte bestämma mig om det är skönt att vara tillbaka. Saknat alla fina och slottet. Längtar dock tillbaka till tryggheten och snön. Tillbaka till brorsonen som fått en egen vilja och nu har tagit en tröstande position bredvid sin gravida mor som kräks vid rörelse.

Hoppas på en flicka som jag, blivande dubbelfaster, ska lära allt om mitt mansförakt och verklig systerskap.