Kollektiv fertilisering.

En period utan skrivna ord. Natt blir dag och gryning förvandlas till skymning.

!
Har precis insett att jag ska arbeta varje helg framtill den 19 december då min efterlängtade avfärd hem till norr tar sin plats. Varje dag eller kväll när min värkande ben vilar på schäslongen rannsakar jag mitt yrkesval men kroppens leder blir alltid besvikna på hjärtats val. Trots stressiga timmar, konflikter, överbeläggningar, när alla rycker och sliter i mina extremiteter vilka borde dubbleras, ledsna patienter, ledsna anhöriga,  feg ledning, dålig lön, smittorisker, dålig lön, dålig lön, dålig lön finner jag mig trivas med detta slavjobb. Kan inte tänka mig att vara något annat än sjuksköterska.


Två fina flickor från huvudstaden ärade mig med en weekend. Önskar att avståndet var mindre med hjälp av teleportering. Mitt liv är ej fulländat när de befinner sig 70 mil bort.


Älskade Joel. Älskade.
Projekt Övertalning är i full gång. Min vän Ulrika påstår att tiden läker alla Peter Pan fasoner och en dag kommer ringen och spermien.

Kringlan inviterade mig i sin plan. Kollektivt dagis. Samtliga par i gänget skall framställa spädbarn inom samma tidsperiod. Problem uppstår dock om fertilisering av något av äggen tar sin tid. Skall då skapade embryon aborteras i väntan på jämställdhet mellan paren eller kan ett av barnen få vara något yngre?

Är 2010 ett bra år?

2010 är i alla fall året bling blinget stjäls ut ur min livmoder och om spermiedonatorn ej vill fertilisera får kolapappret åka på. Så det så!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0