Förhållandet har nått en kritisk nivå. Vi har ett gemensamt ansvar. Inte för något levande dock. Hade varit alltför skrämmande och bindande. Men den är grön och grönt som gräs betyder liv. Eller var det rött som blod?
Nåväl, vår gröna springare stod ensam och övergiven på gården. Joel återtog sin gamla hederliga roll som handyman. Smeknamnet vilken skapades på min fina korridor på Smålands Nation, 6:an West. Vår egna privata handyman med tillsynes en skiftnyckel alltid redo för bruk i sin väska och ibland ramlade även en hammare ut.

Handyman kände ömhet för springaren och vårdade denne med kärlek, luft, olja och nyinköpta reservdelar. Nu har vi gemensam vårdnad och delar på den systerligt/broderligt/solidariskt. Turas om att ta den på tur till Rosengård. Idag kom Joel med vår tillitsfulla vän från sitt jobb till min praktikplats likt ett barn till dagis. På veckans schema är det skrifligt bevisat att imorgon har jag ansvaret.

Dock är springaren lite hög för mina dvärgben och sadeln är i en vinkel med förnamnet plåga. Första dagarna krasade mitt blyggben till icke analyserbar massa. Numera är mina äggstockar vana att få sadeln i sikte någon gång varje dag och har slutat klaga.

3 veckor och 2 dagar kvar.