Värmesvallningar och humörsvängningar. Om inte min menstruation orsakar sänkt blodvärde varje månad skulle jag tro att jag förvandlats till en klimakterietant. Jag ligger i sängen och gråter och känner mig ensam. Skriker till den förvirrade karln att jag lika gärna kan skaffa barn eftersom mitt liv ändå är dömt att förfalla.

Dagen efter inser jag att jag ska resa till en solig ö.

Sista tiden har komplimanger svämmat över mig. Jag är den som alltid ger och kan inte hantera detta.
Jag är tydligen en duktig fotograf.
En ännu bättre sjuksköterska och är den enda med förlängd tjänst.
En guldkant på arbetsplatsen.

Ni som  är så duktiga på att klappa er själva på axeln, lär mig hur jag kan tacka och glädjas utan att känna mig besvärad.