Första julen på 25 år utan snö. Exotiskt är ordet.
Fast i förrgår kom det några centimeter. Den lilla lappjäntan var ute och pulsade och njöt.
Tittade på  den dåliga filmen som är inspelad i Lycksele. Genomled hela för att se älven och torget. Min hemlängtan växer sig starkare.

Ska få göra examinationen den dag jag ville. Det kommer nog bli svårt att klara den men stressen har lagt sig för stunden.

Är lite nykär.

Hektiskt helg. Blev inte så mycket mys med gummorna men skönt att träffa dem.
Har stress upp i halsgropen just nu så jag har svårt att lyssna och slappna av. Fick lite ångest igår över att jag inte var på min bästa sida när hon var här. Vill inte hon ska känne att jag inte bryr mig. För jag gör allt för henne. Men hon förstår det nog. Dessutom har jag nästan glömt hur det är att vara med flickor. Är väldigt testosterontätt hemma i den nya korridorden.  Har inte reflekerat över det innan men nu är jag nästan lite rädd.  För mycket snack och lite verkstad och väldigt mycket "mäta kuken procedurer".
 Det var roligt att  roligt att träffas men i januari ska mysfaktorn vara högre! Efter tentan ska jag ut på rehab på landet hos henne och våren ska bli en orgie i inredningsplaner av vårat kollektiv.
Óch kanske utreda varför psykon drar sig till oss när vi är ute för att dansa och umgås med varandra. Killar som kommer fram med sin livsångest och skriker ut om sin impotens kan vara underhållande att prata om dagen efter med just i stunden är lusten att döda farlig hög!

Måste:
Städa rummet. Besiktning imorgon.
Plugga.
Packa.
Jobba på onsdag.
Äta.
Sova.
Vara trevlig.

Känns ensamt fastän det är folk runt mig rätt ofta. Finns ingen att ringa om jag vill mysa eller bara dricka lite te. Gråter för att någon ska förstå men når inte fram och får dåligt samvete.
Visst trivs jag ganska bra med det nya men samtidigt är det lite kaos. Vill inte tappa det speciella med honom och sen är han som-tror-att-han-är-snyggast-och-bäst signe allergisk.
Vi får stänga in oss på rummet och leva loppan i min säng.