Sommaren är slut och den ångestfyllda terminstarten har inletts. Självklart roligt att träffa alla sexiga blivande sjuksköterskor dock är tanken på det faktum att ett år utan rast inleds. Dessutom är det sista året jag kan studera med studiestöd. Om ett år är det dags att bege sig ut i den bistra verkligheten.

Lördagen spenderades på fest i Lund. Förfesten var trevlig men resterande kvällen kan beskrivas som ett skoldisco. Folk äckelhånglade i sofforna likt savanndjur i parningsperiod. Musiken var en kompott av allt. Träffade en gammal bekant från tiden på Smålands Nation och Dackegården. Killen i fråga bodde kvar i samma korridor, samma rum och var förvånad över min flytt från Lund.

I Lund, bland studenterna, är omvärlden en plats vilket inte talas om. Platser som ej existerar. Nationerna är världen. Genom att flytta till exempelvis staden 2 mil söderut är en förolämpning samt utmobbningsklassad.
Efter det klassiska målet på hamburgestället kändes det skönt att sätta sig på buss 130 och vara nöjd över flytten från den studentikosa staden.

I mitt huvud bultar något ondskefullt och brutalt.
Jag vaknar med den elaka.
Jag vandrar med den elaka.
Jag somnar med den elaka.
Vita piller arbetar sig ej igenom den elakas hårda väggar.
Vill gräva ut det onda och bli fri.

Sätter på mig kopplet och beger mig ut för att umgås.
Det bultar men alla de vackra låter min kropp fokusera på annat för en stund.

Ska låna tänger på BB och dra ut det som smärtar innanför mitt skallben.
Svara.

Med Soft Hearted Scientists i hörlurarna och klädd som Mary Poppins rullade tåget över Mälaren med en tårfylld liten norrländsk flicka. Dagarna i Stockholm blev flera och härliga. Önskemål om stadbyte har uppkommit både inom mig och från de nära och kära.

Under 6 dagar har jag, Ida och Andreas levt ett alternativt polygamistiskt förhållande minus sexuella yttringar med mig inblandad. Ida är min prinsessa och hennes karl en fin karl.

Under fredagen ställde vi oss i lång kö för en öl på uteservering. Vid slussen såg jag hälften av The Unreachables vandra förbi. Sprang fram och välkomnades av kramar och intim fotografering för att sända resultatet till andra gitarristen. Vi vackra flickor vandrade vidare för att se Yo Majesty. Medryckande konsert trots den fulla polacken, vilket kunde tolkas som en cp-skada, som försökte prata med mig genom att skrika sluddrande grymtningar i mitt öra. Folk på klubben vandrade runt likt bajsnödiga med behov att väcka uppmärksamhet genom att bära de mest utstickande klädesplaggen. Jag och Ida hade en spektakulär kväll.

Dag 2. Alla våra flickor bangade men Andreas kompis tog emot oss med öppna armar och sing star. Mikrofonen klistrades fast i den fantastiska Idas hand. Dagens replik blev "att någon som sjunger så dåligt sjunger mest av alla". Hon var så söt och jag var bättre än sist. Kanske på grund av den låga promillehalten i blodet. Vi gick på lokal och jag fann en Harry Potter gemenskap hos Andreas fagra vän. Skönt att någon fler skjuter på att läsa den sista biten av historien för att slippa skiljas.

Minigolf, vin och sushi i Rålis vid vattnet, fika, shopping, lugn och ro, insupande av staden jag glömt att jag älskade, kvällsdopp. Härliga 6 dagar. Tack Ida och alla ni älskade, vackra och roliga människor.

Saknar Ida och våra porlande skratt. Framförallt till denna reklambild där det ser ut som om Sawyer har ätit massor av fitta och fått ett flertal sprutorgasmer i belöning.

Syster Nilsson vill inte lämna staden och Ida.
2 års undvikande av Stockholm har ej haft den önskade effekten.
Detta är staden.
Motstridigt klickar jag fram en biljett på den gamla statens järnvägar och hoppas på ett gott mötande av skåningar och festival.
Ska insupa söder, middag och drink den sista tårfyllda kvällen.

Destination: Stockholm.
Varför vänta två veckor på det goda när jag kan få det nu.
Ida, min pärla, tar emot mig med öppna armar. Hon och hennes karl har fixat en säng för min lilla uttröttade kropp. Här ska det drickas drinkar, bada, dansas natten lång, shoppa, fika på det sätt vi gör det, kramas. Inte att glömma. Alla de andra vackra.

Känner mig dubbel idag. Fann bilderna i arkivet. Dubbelseendet släpper inte. Emotionell berg och dalbana.

Soundtracket för min sommar är The Mary Onettes - The Mary Onettes. Den har följt mig i hörlurarna på flyget till och från Lappland, under alla cykelturer till jobbet vid Turning Torso, tågresor, till dans, till gråt, till flykt.

Flykt. Om tre dagar når arbetschemat sitt slut. Är hjärtskärande sugen på att åka bort. Sökande efter resmål tas i bruk.

Ilsknade till under cykelturen till arbetet idag. De mötande mansblickarna träffar alltid bröstregionen. Vägrar använda polokrage i denna sommarhetta och översta delen av brösten, de fasta bröstkullarna, smiter fram ibland. Detta ger ingen rätt till att stirra så att cyklarna nästan krockar. Dagens frustration ville gorma att alla mina blåmärken kommer från våldförelse mot män. Penisar uppbundna i träd. Fast jag kanske inte har rätten att uttrycka min avsky. På stranden blir fagra norrland gummsjuk. Smygtittar på unga taniga pojkkroppar.

En gång fick jag höra att jag utstrålar en flickaktig sexualitet och kåthet. Kan inte bestämma mig om det är en förbannelse eller en välsignelse att jag närmar mig 30 och fortfarande ser ut som om jag är 18.

Med några öl i kroppen i söndags vid firande av att en arbetshelg nått sitt slut, vällde tankar ut ur mitt kropp. Flickorna fick ta tsunamin.

Mitt liv har stagnerat. En alternativ pausknapp har varit intryckt de senaste år. Min utveckling och mina drömmar stannade under de åren jag blev Florence N för pojke med behov av föderska, underhållning och emotionell slav. Tårar har ibland vaggat mig till sömns när jag tänker på att de åren berövade vissa upplevelser. Ska inte kringå det faktum att jag vann de vackraste vännerna och i slutändan nya sidor hos mig själv dock sju år senare.

Mitt liv har stagnerat i en period av uppbyggnad. Nu ser jag drömmarna igen och jag har vaknat. Är i stort behov av omvälvande händelser. Känner mig rastlös och otillfredsställd. Vill ut. Vill upptäcka det jag missat dessa år. Själv om det så krävs.

Krypande ting inuti min hud. En längtan efter en färdig examination. En legitimation som kan vara en väg till nya upptäckter, nya situationer.

Stagnationen ger mig värk i hjärtat. Gråt i halsen. Ilska i mina muskler.

Jag klädde mig i den nya prickiga kjolen och flätade håret i en krans runt huvudet. Blev hemmafru och lagade paella åt arbetande Fröken Rot. och Sofie.Vandrade bort till klubb. Drack några öl, tittade på folk yngre än 45 och anmärkte på människors osmakliga klädstilar. En, antagligen nyskild, man runt 40 raggade på fulla flickor genom att verka rock n´ roll med jeansjacka. Gitarrfredrik och Jocke, kvällen till ära klädd likt en pimp, entrade bordet och konverserade flitigt om mumlande dialeketer och lyssningsbara skivor.

Fröken Rot blev vackert, dock en aning skrämmande, sentimental vid avskedskyss. Men hon är en gudinna utan dess like.

Jag la mig i en tom säng med önskemål om sällskap. Tomheten ledde till ytterliggare slampiga drömmar. Denna gång med besök av den kända arbetskamraten. Han sjöng sina klassiska popsånger och nyttjade mina hemliga fetischer. Håller tummarna att jag inte stöter ihop med honom den närmaste veckan. Bilden jag har av honom i mina hornhinnor är en klar risk för röda kinder och tonåringsfniss.

Föregående veckan besöktes mina nätter av osannolika dock oerhört underhållande drömmar. Bland annat gick jag och Homer Simpson på en rumputställning. Vi körde fyrhjuling till en väg i norrland där lättklädda kvinnor stod uppradade längs dikeskanten med rumporna redo för nyp. Jag och Homer njöt av dessa välformade skinkor. Plötsligt vänder sig en av flickorna om när jag rundar min hand över hennes stjärt. Paris Hilton nyper mig i ena bröstvårtan och säger att mina är de snyggaste hon sett. Sen letar vi efter en toalett för att utforska och förlusta oss men alla toaletter är upptagna eller fyllda av kiss och diverese tillbehör. Vaknar med en fylld urinblåsa.

Jag var elva när jag mötte den gudomliga skapelsen i form av Clive Owen. Han framträdde i den lilla tv-apparaten och fick den nyupptäckta och sköna punkten mellan mina blygdläppar att vilja mer än att tryckas mot cykelsadeln. Under 16 år har jag trånat. Sorgen infinner sig ibland när tanken för mig tillbaka till den bistra verkligheten att mannen aldrig kommer vara hos mig eller att liknande ej existerar. Inatt drevs dock verkligheten bort av REM-sömnen. Även han berömde mina bröstvårtor likt jag berömde en flickas i lördags, i badtunnan. Den heta stunden förblir privat men trots att jag blev väckt av telefonens ringande, angående arbete idag, log mina läppar och kroppen svettades.

Minimal semester i staden med fula skulpturer, pinocchiostatyns hemstad samt där regnet faller som glitter under en show med Mariah Carey. Borås. Besök hos Herr Hallerup på Hässleholmen, lunch på den fashionabla restaurangen "All in Tacos", letande efter det perfekta läppglanset till det stora kalaset .

Det stora kalaset på ett gods vid sjön Tolken. Firande av en flicka som bjöd på litervis av alkohol, mat, band, lekar, dans, sängar och roliga människor. Majoriteten av kvällens festligheter spenderades i den underbara badtunnan. Vattnet hettades upp, badkläder åkte av och sommarkvällen förvandlades till en film med den svenska syndens som manusets hjärta. Snoppar, bröst, fittor och rumpor överallt. Boråsgänget bestämde sig för att det var på tiden att alla blottade sig. Herr Hallerup satt som en kung i tunnan och njöt av situationen att få se sina vänners flickvänners bröst. Dagen efter var vattnet i badtunnan en smittohärd och ytan täcktes av ett lager hudavskrapningar.

Resultatet av den händelserika aftonen för Fargra Norrland blev cirka 15 nya blåmärken. Stora runt vristerna vilka för tankar till upphängning för slakt.


(Foto: Chris Maluszynski)