Gåva av pojkens mormor ute på landet i sjuhäradsbygden.

Sköna dagar i lappmarken som försvann alldeles för fort. Längtan tillbaka kramar om mitt hjärta till smärtgränsen. Erkänner att jag innerst inne vill kunna gå på den lokala handeln och stöta ihop med familjen eller kunna springa över på en kopp kaffe när andan faller in.
Tårarna rann på bussen från min hemstad och J tröstade mig med vackra ord om hösten.

Göteborgvistelse under midsommar. Höglyftande planer om ett framtida tantkollektiv när våra män har dött. Peppade på en svettig danskväll till eurodisco sökte vi genom hela Göteborg men staden gjorde oss besvikna.  Sista utvägen var fyllt med asiater och för en gång skull kände jag mig lång. Fascinerades av en tjock asiatisk hip hop kille. Myrstacken blev plågsam och drömmen om eurodisco krossad.

Första jobbdagen avklarad.
Cykeln är ompysslad.
Luftslottet hägrar.
Rosor längs husväggar.

Imorgon får jag återse mitt kära Lappland och min älskade familj. Har inte träffat dem på över sju månader.

Mitt hjärta brann imorse för att spränga SJ. Tekniska problem på alla nivåer. Grät i desperation efter biljetter hem till mina marker. Min vackra pojke tog mig i handen, ledde mig till stationen och där köpte vi biljetter på det gamla, hederliga sättet. Grät av lättnad i hans armar med morgonsolens strålar i nacken.

Imorgon ska vi åka tåg, tåg, buss och bil i ca 14 timmar. Önskar innerligt att de visar en bra film på bussen och inte en repris av senaste resans barnfilm och romantiska komedi med Kate Hudson. Denna gången ska jag slå pojken i sänka skepp.

Två veckor vid Umeälven. Gammbilen, brorsonen, fulla studenter utanför hotellet, vänninor, snuskigheter i skogen, Lapplands dofter och tystnadens sång.

Solig eftermiddag med Fröken Gnosjö, mjukglass, F! pciknick och ett välbehövligt cykelfynd. Den låg där på gatan, ropade mitt namn och bad mig ta med den hem. Kunde helt enkelt inte säga nej. Nu står den på innergården och lättar på min plånboks planer.

Har blivit en första klassens tv-serie junkie. Skönt att J har ett liknande behov. Att vi kan maratontitta på Entourage i vår egen lilla bubbla utan dåligt samvete.  Serierna tar uppehåll och jag letar likt en missbrukare efter nya att hugga efter. Firefly och Hex är mina senaste byten.

Under två dagar har vi sett på dockhusåpan a la Rocky., The Contender. Ett gäng boxningsgrabbar slåss för bältet, äran och miljonen övervakade av en spännig Stallone och en ödmjuk Sugar Ray.
Programmet innehåller den amerikanska drömmen och patriotism vilket gav oss ett åtskilliga uppstötningar.Tuffa grabbar snörvlar ut sin kärkek till sina familjer och tuffa grabbar som ber böner och  lyfter armarna mot sin herre i skyn ( endast en ickekristen, den danska kaxiga  muslimen ).  Påstår ej att män inte ska gråta men tårarna i detta programmet sprutar ut var tionde minut. Efter några avsnitt är detta oerhört frustrerande. Sentimentaliteten tar rekord framförallt med hjältemelodin under sista ronden av varje match. De tuffa grabbarna utnyttjar barnen för att nå framgång likt Carola utnyttjar Gud. Håller stenhårt på att alla fick i läxa att lära sig 100 ordspråk innan programmet spelades in.  Dessa forsar ut i varje samtal och min uppstötningen förvandlas till ett akut toalettbesök. 
Trots detta har jag suttit fastklistrad vid rutan och ropat efter mer.
Lite besviken att min tuffa grabb förlorade finalen.

 
Öl och grillning vid Pildammarna för att fira sommarlovet.
En rolig dag och kväll vilket slutade i debatt som utlöste undangömd ilska.

Jag har för vana att inte diskutera med människor som ändå inte förstår. Energin och tiden är inte värd att lägga på dessa som inte vill förstå, inte kan förstå och försöker manipulera diskussionen till ett bråk.
Blir arg och besviken på kvinnor som klankar ner på sitt eget kön.
Blev riktigt förbannand igår när hon i klassen satt och försvarade sin pojkvän (när jag sade att män är överordnade). "Han är ju sådan fin kille. Han ska inte bli trackad av feminister."

Feminism handlar inte om att  peka ut enstaka män. Det handlar om att  uppmärksamma könsskillnaderna och verka för en förändring. De i klassen kände sig hotade och gick till motangrepp. De ville inte förstå. Jag lade ner. Orkar inte diskutera med ännu en "humanist" som inte ser att människor i dagens värld är olika. Kampen mot kvinnors underordning kan inte likställas med humanism. Huminst är det nya slanget för "jag måste visa att jag bryr mig utan att det ställer krav på en aktiv kamp eller analys från min sida. Ska visa att jag är en förbannat god människa så jag kan fortsätta leva mitt liv i den maktposition jag befinner mig i utan dåligt samvete. Jag är ju ändå humanist".
De korkade människorna fortsatte att föra en diskussion, utan den minsta antydan till en vettig analys,  för att provocera oss.  Under deras samtal om kvotering slängde jag in frågan  om de ansåg att det var okej att kvotera in män inom vården och på det sa de "ja, det behövs fler män". Kvinnor inom företag och politisk styrning verkade inte vara lika viktigt enligt dem för kvinnor är inte lika smarta. Ja, det var deras slutkläm på samtalet. Korkade människor. Tur att  de inte är med i min grup.

En av tjejerna fyllde år. Jag gissade att hon fyllde 25. Hon fyllde 22. Ljuvliga tider. 
Ska börja säga att jag röstar borgerligt för det behöver man nästan aldrig försvara. 
Skulle dock vara roligare att säga att jag är nazist. Speciellt om jag sitter bredvid Sofie.