Satt på toaletten och kom på att detta är min sista kväll i "frihet". Imorgon blir jag sambo.
Helt plöstligt hamnade hjärtat i halsgropen. 
Vi kommer i och för sig bo med fem andra och ha varsitt rum. Blir en bra testvariant istället för att slå ihop alla påsar på en gång. Har vart drivande gällande sambofrågan innan men är glad att han varit  vaksam och inte velat.  Det behöver inte vara så bråttom att bli sambo. Något måste man se framemot om ett förhållande håller länge. Allt kan inte göras på en gång.
Som Sofie säger "man ska inte göra det större än vad det är". Det är vad det är och blir som det blir. Om det funkar är det jätteroligt och gör det inte det... ja, då tar man itur med det då.

Nu  behöver jag inte gå hem i mörkret och kylan längre. Kan gå in till mig när det blir tråkigt och om vi skulle gräla någon gång kan jag smälla i min dörr. Känns som om vårt förhållande har fått en starkare grund på sistonde. Eller så är det jag som blivit starkare och därmed  känner mig säkrare.
Nervositeten kittlar ändå skönt. Det ska bli mysigt och lyxigt att bo med min mässingbuddha.

Snö på taken. Flyttlådor, kläder och påsar i hela rummet. Flytta är bland det tråkigaste som finns men målet känns bra. Ett välkommet miljöombyte. Har så mycket att läsa men ingen motivation. Hoppas på studiero i det nya hemmet.

Känns ibland som om jag försvinner. Ingen som lyssnar, som verkar se mig eller bry sig om jag vad jag gör, lär mig eller vill göra. Fast jag börjar bli van. Kanske därför jag inte orkar lära känna nya människor. Det ger inte mig något. Ställer upp utan klagomål men när jag har behov har de inte satt upp något nät.  Borde kanske ha lärt mig vid det här laget för att slippa bli ledsen vid varje tillfälle men vill inte tro så illa om de jag bryr mig om. Det värsta är att jag glömmer bort vem jag är egentligen. Finns till för andra hela tiden och  jag hamnar i skymundan.  De få gångerna när jag tänker på mig själv får jag dåligt samvete för att jag inte ställer upp. Känner mig som en dålig dotter, en dålig kompis och som en dålig flickvän. Avskyr mig själv när jag känner så. Lovade att aldrig hamna i den situationen igen. Men det verkar vara min lott här i livet. Vet att jag är den bästa dottern, kompisen eller flickvännen de kan få. Men de ser mig inte. Ger mig ingen uppskattning. Känner mig isolerad. Måste ut. Måste lära mig att vara självisk.

Vill känna uppskattning någon gång. Bara lite. 

Har fortfarande ont i huvudet. Har hållt i sig i flera dagar.
Ont i ryggen av den där förbannade muskelknutan eller inflammerade nerven som aldrig vill vara snäll med mig. Ont i leder. Onda föraningar. Kanske är det utbildningen som spelar spratt. Börjar tro att jag antingen har  benskörhet, är elallergiker eller fått försämrad syn. Nått är det i alla fall.

Går runt i någon slags dimma utan att se en stig. Jag vet var den är men orkar inte öppna ögonen.
Är nog dags för det nu. Sängen har haft mig i sitt grepp alldeles för länge.
En plan eftersökts. En plan ska skapas. En plan som ska följas och lyckas.

Äckliga tonårspojkar på bussen som bankade på rutan för att få min uppmärksamhet när jag inte reagerade på deras " jag fick knulla i helgen". Mmm, visst ,med din pottfrilla, finniga ansikte, bonnig skånsk dialekt och  den  tjocka, korta dunjackan som gör  att du ser ut att vara  fullpumpad med skit.
Putt över att hon inte hört av sig om hon nu tycker vi ska prata.
Jäkligt dyr kursbok inköpt.
Höstmörkret är ganska mysigt med lampor och ljus.
Ska maratontitta på gilmore girls.

    
Det är så tomt när du har åkt. Saknar dig. Var stark. Glöm aldrig bort att du är bäst och vackrast. Är lycklig över att ha dig i mitt liv.

Önskar ibland att jag kunde bli lyxhustru. Ha råd med sass&bide jeans, möjlighet att resa vart  jag vill, när jag vill. Men har nog fel man för de drömmarna.

Hemtentan är inlämnad.
Sofie är här med lillgumman. Blir så tomt när de åker.
Har köpt jättesöta pyjamasbyxor. Svart med rosa prickar.
Ska bo i kollektiv med två flickor i höst. Vi ska en balsal, ett syrum och i hallen ska det stå en korg med tofflor i alla möjliga färger till våra gäster.
Dags för pannkakor. 

Lusläste expressen och aftonbladet på flyget. Känns som om att de dumma och elaka männen omringar och kväver mig. Först Han här nedanför, sen alla våldtäktsmän, David Lofti och Mikael Persbrandt. Aftonbladet har startat en kampanj efter den senaste tidens överfallssvåldtäkter. Ett litet vitt band som ska symbolisera att man tar ställning mot mäns våld mot kvinnor. Ja, men gör inte alla det ändå. Det är väl ingen som tycker det är okej att en kvinna ska få en trasig glasflaska uppkörd i underlivet eller att en kvinna ska bli övertalad att ha sex av sin man. Att han ska tycka att han har rätt till det för de är ju ändå gifta och han har sexuella behov och sen tvinga sig på henne. Visst, det är jättebra att kvinnors rädsla blir uppmärksammat en gång till och att det är massa män som tar upp frågan. Men flera av dessa är män med makt i dagens Sverige. Som har makt att ta tag med hårdhandskarna. Men har de gjort det. Nähä då. Men nu står Göran Persson med sitt babyflin och säger ”Det här är en signal till andra att göra samma sak, att ställa upp”.
”Det är fruktansvärt hemskt. Vi måste hjälpa pojkarna i samhället att förstå vad riktig kärlek är” säger Mikael Nyqvist. Och Jens Orback  piper : ”Bandet symboliserar mitt ansvar i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Antingen är man en del av förtrycket eller så gör man något åt det”. Men snälla Jens Horbock du är faktiskt jämställdhetsminister!!! Se det som ett tecken att göra något åt dessa stackars pojkar ”som har fått sån fel syn på sin sexualitet”. Hela samhället förmedlar ju för fan att män har sånt jäkla behov och ska vara aggressiva. Att deras sexualitet är aggressiv.
Överfallsvåldtakter är hemskt. Våldtäkter i hemmet är också hemskt. Men det handlar inte om att lära pojkar om riktig kärlek utan att förändra synen på mäns och kvinnors sexualitet. Sluta objektifiera kvinnan och hennes kropp.

Önskar att tiden inte hade så bråttom.
Önskar att jag hade kunnat stanna längre utan stressen som förföljer mig.
Är inte färdig.  Avskyr att åka när en resa är halvfärdig.
Önskar att flygbolagen tvingas att sänka sina förbannade kapitalistpriser. Sina "vi-tycker-det-är-en-bra-ide-att-tvinga-studenter-som-bor-130mil-hemifrån-att-betala-flera-tusen-för-att-träffa-sina-föräldrar-för-att-de-ska-få-en-kram-av-sin-mamma-för-att-vi-ska-kunna-ge-de-feta-med-de-feta-rövarna-massa-pengar-till-deras-lyxiga-tillvaro" priser.