Syster Hanna ordinerade en promenad mot min ihållande huvudvärk.

Det är inte endast vårblommor som visar sig när solen skiner även snuskgubbarna har tittat fram. Solen ger dem D-vitamin så de får energi till att runka upp ett stånd att tala om.
Först var det en bil innehållande en äcklig man med mustach som stannade vid mig, gav mig ett leende med sitt svettiga ansikte och nickade menande på sätet bredvid sin fläskiga kropp. Poängteras att detta ej var på Industrigatan. Incidenten lyfte mitt mansförakt till ytan och skapade en storm. Varannan man spanade in mig och gav lystna blickar. Försöker inte skryta. Tycker inte det är roligt. Får ingen bekräfetlse av detta. Snarare väcks en önskan om en burka.

Jag är sjuk och svettig. Inga leende på mina läppar. Vad är det som lockar?
Var det min nytvättade fitta ni kunde lukta er till? Kan tyckas att det är en smutsig fitta ni söker. En fitta ni kan slicka ren. Min fitta är inte öppen för er. Stirra på er spegelbild istället och äcklas till döds.

Malmö är en stirrande stad. Borde vara van med mitt norrländska blod. Vi norrlänningar stirrar obekymrat. Skönare att stirra än att föra en konverastion. Dock är detta stirrande i Malmö på gränsen till lagbrott.

På text-tv stod om att en pojke, 19 år, åtalats. Han hade tvingat sin flickvän som var vegetarian att äta kött. Ett långt stycke handlade om att flickan flytt till kvinnojouren. Kan tyckas att raderna längst ner var de väsentliga och störst anledning till hennes flykt. Knytnävsslagen, knivhoten och förföljelsen. Men de är ju gamla nyheter. Inte lika intressant som köttbitar nerstoppade i halsen likt kukar tvingade ner i svalget.

Idag har varit den mest effektiva dagen på hela veckan. Faktum är att det inte säger något speciellt eftersom soffan varit min vän och fiende.
Här kommer en töntig lista:

* tittat på Angel och Medium
* promenerat med J till hans jobb.
* pratat med Ida på telefon och msn.
* köpt batterier till min bankdosa och ätit falafel.
* fikat med flickorna på simpan (tack för allt, ni är underbara)
* torkat ur köksskåpen och kylskåpet.
* och det bästa av allt, planerat en tripp till Barcelona med Ida. Det ska bli roligast av roligt.

Som ni ser är listan minimal och jag är ändå trött som ett sönderavlat djur och det värker i min kropp.
Ska gömma mig hos J för vardagsrummet är upptaget av hett hånglande. Men jag är glad över hånglandet.

Svaga Johanna med ledvärk, trötthet, huvudvärk och värmevallningar gömmer sig fortfarande från solen likt en vampyr. Nåde den som smittat mig med sina genomträngliga bakterier. Tanken är att jag ska klippa och färga mitt slitna hår imorgon. Hoppas jag inte är lika äcklig imorgon. Är i stort behov av en retuschering. Risken är dock stor att jag måste ringa och ställa in. Stackars frisör kan inte både ta hand om ett ovårdat hårsvall och en svettig, grymtande och ömmande Johanna.

Muntrades upp med skräckfilm igår. Västerländska turister bagpackar i Brasilien. De kidnappas och ska få sina organ utskurna. Blev mycket förtjust över närbilderna när den slampiga flickans njurar och lever plockades ur hennes välsvarvade kropp. En svensk kille gjorde en några sekunders biroll. Han var lång. Vid närmare efterforskningar framkom det att han så klart var från Kalmar. Alla från Kalmar är långa som jättar.

Idag går mina tankar till min finaste Ida. 

Snälla, kom hem. Saknar dig. Kom hem med choklad och påskmust och ta mig in i din björnfamn och säg "plutten, det kommer bli bra". Strunta i dina elever och kom hem.
Jag svettas, har ont i alla leder och vill ta mig ut med viljan är tömd. Känner mig liten igen. Vill ha dig nära mig, bakom mig, framför mig, i mig. Osäkerheten är bortspolad och jag vill. Skulle slå mig fram för att få sitta bredvid tolvåringen som är kär i dig och bli matad med hallonpaj. Hos dig känner jag mig trygg och får styrka till att fortsätta. Kom hem så ger jag dig en royal treatment och du mig en massage bland allt det onda.
Kom hem min prins, min mässingbuddha, min kopparjesus.

Glömde berätta igår att i sommar har vi en ny bil att åka på turer i runt det norrländska landskapet som jag älskar och saknar.

Tiden är inne för halvåret med tjat och det dåliga samvetet växer sig till ett stort hav. Älskar också våren och är glad över att solen visar sig igen men avskyr det tillkommande kravet. Finns, enligt de flesta, ingen anledning att vara inne längre. I dessa tider ska alla ut och de som inte går ut blir stämplade. Stor stämpel i rött över pannan på de människor som inte är ute och promenerar runt med vårförälskelse. Det är ett måste att njuta. Min kropp gör sin sedvanliga motståndskampanj och retar halsen, gör kroppen varm och lederna ömma. Jag diagnostiserar mig med alla sjukdomar men jag vet att kroppen egentligen strejkar mot kravet.

Barnen skriker på gården och sparkar sin förbannade boll överallt, föräldrarna röker och pratar högt så det ekar mellan väggarna. Alla går runt med fåniga flin på läpparna. Leenden vilket inte visat sig på flera månader. Älskar månaderna när det är accepterat att sitta inomhus med en kopp kaffe och alla skyller sitt dåliga humör på hösten.

Nu ska alla le, vara glada och hoppa runt i små, färgglada kjolar

Kämpat mig igenom fotografiarkviet för att finna den där känslan av förälskelse alla verkar vandra runt med.

Kröp fram och gick ut till solen alla tjatar om. Dags att lämna och ta tillbaka de förlorade stegen. Möttes av varma uv-strålar och doft av kommande liv. Vandrade till Rosengård för att möta karln och hamnade i en skön oas. Lugnt, hemtrevligt och alla mäniskor som hälsade glatt. Förstår nu varför E älskar att bo där. Passade på att spana in min framtida praktikplats. Lite trist att porten utanför vårdcentrralen osar vitlök och falafel som kommer ge mig kväljningar varje morgon men jag får träna på att hålla andan. Utöver doften kändes det rätt och riktigt. Dessutom hade buskarna knoppar och jag pratade med en nyckelpiga på gångstigen. Sist jag gick i parken var det snö och jag vandrade runt i en manisk mässa, rullade snöbollar och träffade träd.

Såg en ny reklam för hjärt - och lungfonden. Kunde inte koncentrera mig på det de sade på grund av läkarens fascinerande ögonbryn. Tjocka, breda och unibrow likt dem i Sesame Street. Man kan ju tycka att när det läggs ut massvis med pengar på att sända en dyr reklamfilm skulle en del av budgten gå till vaxning eller en sminkös. Fast de kanske gjorde en hemlig hyllning till Frida Kahlo och målade på dem lite extra. Om vi väljer att följa den italienska kriminologen Ceasre Lombroso är läkaren i reklamfilmen kriminell. Vilket kan ge dåliga vibbar eftersom han ber svenska folket att skänka pengar.
Enligt wikipedia ger unibrow negativa associationer i västerlig kultur så jag skyller hela detta stycke på mitt kulturella och sociala arv.

Vill också äta glass vid havet. Kan inte vi göra det någon dag innan du åker Sofie? Även jag har het kärlek för dig och kan göra nytta vid 112.

Klockan är strax sju på kvällen och solen lyser fortfarande.
Istället för att promenera i solskenet, istället för att spela boul i parken eller att ringa mina vänner har jag legat i sängen hela dagen. Först på grund av trötthet, därefter hjärtats kramper och tillslut för att min livmoder inte ville lyda mina hot. 7 avsnitt senare av programmet Wonderfalls känns hjärtat tomt när serien är slut och verkligheten kommer ikapp.

En människa frös trots lager på lager av kläder och plusgrader och bad om värme. Entrade festen igår och fick små ljubelrop från olika håll. Folk sa att jag var söt, snygg och att jag verakde så glad. Svängde på min klänning och blev varm av alla fina ord. Medverkade i ett quiz med främmande människor och förlorade stort men sommrens planer för en repris av förra årets cykelsemester, fast denna gången ska Bornholm upptäckas, fick mitt hjärta att längta till ljusa nätter. I slutändan var det jag som fick värme och återupptäcka det djupt gömda. Ställde sista ölen på byggnasställningen och var nöjd över min lördag.

Grannarna spelade musik om kärlek och väckte den sovande Johanna. Ironisk låt med tanke på dagens tankar. Påskliljorna lyste mer gult än vanligt i solskenet. Små gröna skott tittade fram under jorden i krukorna med basilikafrön. Fröken Rot drog ut mig på staden och det blev galen shopping. Vi fick vad vi ville ha och gled hemåt med ångest för plånboken men konsumerad glädje.

Igår diskuterades framtida porrskådisnamn. Hanna - Röda faran, Sofie - Mulatta Chocholatta, jag - Lapphoran och Hannas karl - Jesus Christ Super Hard. Filmen kommer slå stort och vi kommer hamna bland stjärnorna på boulevarden för erotisk film.

Mitt tålamod börjar sina och irritationen ta vid gällande människor som vill ha all uppmärksamhet men inte ger någon tillbaka. Människor som vill ha konstant beröm och fiskar efter det men inte ger något tillbaka. Människor som ger kritik men inte tål att få kritik. Människor som tror men inte vet. Människor som inte kan glädjas när andra får beröm. Det översvämmas av dessa människor. Och kanske är det de som vinner i längden men vilka har de vid sin sida i slutet? Eller så är det en fasad de sätter upp. En lyckad mask som ligger på ett lager krypande maskar födda av osäkerhet. Hur ska jag kunna ge beröm och glädjas inför deras fantastiska framsteg när det blir tomt på min sida?

Borde inte lägga tyngd på det men när en efter en hamnar i denna fälla så börjar det kännas lite tomt på sidan som bryr sig om sina. Kanske är en fas. Även jag kanske hamnar där och sållar mig till världen. Dock emot min vilja.

Här ska vi hänga. Alla vi heta systrar som ska spana in alla de heta brandmännen. Badda deras pannor, lägga om deras sår och be om prostaglandin.

Club Akut.

Tentaplugg dagen igenom. Fyra flickor och gynekologi. 8 timmar av dåliga sjuksköterskaskämt, sockerchock,koffeinchock, kåtchock, skvaller och snuskprat. Det kan nog inte bli bättre.

Min sameprinsessa i storstaden är stark som en gudinna. Skönt att hon ska få ett pris av personalen.
Den borde vara i guld. Det förtjänar hon.

Idag tog jag ett kliv och det funkade. Jag klarade det. Det var trevligt och framförallt inget av allt det jobbiga.

En vän läser till förskolelärare. De fick i uppdrag att göra handdockor.
Han valde en smutsig strumpa, lät J sy fast oranga beklädda knappar och rita en mun.
Smutsiga Stefan.
Smutsiga Stefan vars föräldrar var för fattiga för att tvätta och bror var borta, därav bara halva strumpparet.

Min oskuld är spräckt igen.
Första traderaköptet. Början på ett missbruk
Gammal sjuksköterskaklänning. Den vita krage är dock ej påsatt på grund av yttre faktorer. Det vill säga min och Joels brist på kunskap hur tusentals kvinnor knäppte fast dessa komplicerade kragar i massvis med år.

Jag vaknade med en saknad efter dessa vackra samejäntor.
Dåligt samvete över att jag inte hälsat på Törner i hamnstaden nu när vi äntligen bor närmare varandra.
Och Majsan, denna underbara skapelse. Kom hit så ska vi dricka öl på torget i solen.
Önskar vi kunde göra en ny resa till London för att påminna oss om våra ungdoms dagar och återvända till Brighton. Ölen, indieklubbarna och slampighetens mecka.

Istället för att läsa om barnens sjukdomar och kvinnans fysiologi tittar jag på House of Eliott, diskar, ser på actionrulle, druckit öl på Tempo, druckit öl med ett gäng snygga brudar i vår balsal, missbrukat internet, badat, stirrat beundrande på vackra Sofie och hoppats på motivation.

Fyllde badkaret med vatten, massvis med skum, tände ljus och satte hörlurar i öronen. Kände mig smutsig efter att ha sett den gamla pojkvännens bands musikvideo. Behövde bli ren, bli varm och gråta likt Helena Bergström. Gråtgrimaser, hucklande men inga tårar. Tårkanalerna är uppdämda som en stängd kraftstation. Antagligen av psykofarmikan.

Började istället noga studera mina ben. Vita, lätt fjuniga och blåmärken. Vita på gränsen till genomskinliga så jag kan följa blodkärlen från foten, längs vaden, låret och in till den mörka triangeln. Räknade till sju blåmärken. De få dagrna jag är helt fri från blå, lila eller gula runda märken kan räknas på en hand. De är en karta över mina dagar. En gång sade min mor och min slampiga moster att jag hade vackra ben. Långa lår (ja, så långa de kan vara på en 160 centimeter kropp) och gick rakryggat med lång och rak hals. Under åren med Honom sjönk mina axlar.

Ibland känner jag mig våldsamt berövad på flera år. Inte bara åren med Honom utan även tiden efter. Åren med gråt, otrygghet, rädsla, uppbyggnad, förnekande och samlande av energi. Åren med Honom ligger gömd i en låst kista för att glömmas. Åren med Honom när jag kämpade och slutade att leva. Åren med Honom när jag blev destruktivt slampig, mer än någon vet. Åren med honom gick jag runt med stark rädsla och intog en roll som tilldelades mig. Johanna var inte värd något utan gömdes tillsammans med knivarna i garderoben.

Min längtan var och är att bli stark som den Johanna innan mötet med Honom. Hon som åkte 130 mil för att träffa en främmande pojke som hon mött på internet. Hon som åkte på Hultsfred med honom, malmökillen, utan att känna någon annan. Killen som bara vill hänga med Berny och knapra piller. Men hon grät inte, blev inte rädd, blev inte bitter utan klarade sig själv och hade roligt. Träffade andra att umgås med. Jag vill bli den starka Johanna igen.

Min ångest som måste botas med piller hoppade fram från ingenstans. Slog mig omkull och visade inget syfte. I badet analyserades den. Kanske dök den upp när min styrka blev funnen. Otryggheten försvann. Livet visade sig åter och jag behöver bygga upp en ny tillvaro. Dags att bli jag igen. Därför finns en rastlöshet. Prestationsångest. Åren i dimman ska uppvägas med år i lycka. Mina år.

Kära mor och moster. Jag går rakryggat igen.

Det är dags med en förändring av mina vanor. Lockbetet för att kliva ur sängen på morgonen är programmet Angel kl 10.15, läsa de där mailen och njuta av en kopp kaffe. Om fyra veckor måste rutinerna ändras. Tror inte mina morgonvanor kommer att uppskattas av handledaren på psyk.

Dagen har handlat om avföring. För att kunna betala för mitt missbruk på tradera har jag satt igång att arbeta extra. Upptäckte efter en timme hur mycket jag egentligen trivs med att arbeta och samtala med de söta tanterna. Speciellt de damer som kallar mig för vacker, snäll och smart. Avföringsdag med stort A. Inte fan är det lätt att torka skit utan tvättcreme, tvättlappar eller en balja. Klagomuren nästa.

På bussen hem upptäckte jag att bajslukten förföljde mig. Antog att det bara var kvar i näshåren men när ingen satte sig bredvid mig på bussen började jag misstänka att så ej var fallet. Bestämde mig för att strunta i det utan prata i telefon om analsex, kukstorlekar, but-plugs och att suga kuk för pengar. Den stackars reskamraten blev tvungen att stå ut med en stank av brunt och vulgärt samtal.

Sen kom jag hem och fick titta på skitband, med undantag The Unreachables såklart, på sydsvenskans
webb tv. Jonathan visade upp sin bästa P.Gessle genom  orockiga skrattsalvor.

Dagen började med pannkakor hos Fröken Rot. Diskussion och kärleksfulla retningar angående sexuella äventyr.
Dagen slutade med komik. Diskjockeyn spelade ett medley med låtar av Tomas Ledin. Kringlan, detta underbarn, slog dem alla med hästlängder. Fick försmak för ölen men tvingade mig själv hemåt med en förhoppning om att öppna kurslitteraturen imorgon så jag kan lägga dem åt sidan under helgen.

Mötte kompisens fd pojkvän. Otroligt hur mycket en människa hinner prata om sig själv på cirka 3 minuter. Satt på min barstol och kände mig som en jurymedlem i färd med att bedöma en Miss Universumkandidat. Skönt att det falska leendet kan raderas och jag kan dra roliga skämt på hans bekostnad, med gott samvete.

På vägen hem mötte vi en äldre dam på rullskridskor. Hjulen rullade nedför den lätt sluttande gatan medan hon försökte öppna en godispåse. Drog på mig masken som Syster Johanna och förbredde mig på spräckt skalle och hjärnsubstans. Tanten rullade dock vidare. Förblir ovetandes om hennes framtid, kroppsliga skador och framförallt hennes mentala skador.

Min kropp dräneras på grund av kåthet, drömmar och hjärtskärande längtan efter dessa otroliga kreationer.
Ska "göra en Ida" och suga kuk för pengar.

Haft fint besök i helgen av en prinsessa. En prinsessa med änglavingar.
Vi har bara varit, ätit falafel, myst och tröstshoppat.
Allt kan bara bli fantastiskt när Ida är med!
Tårar när tåget lämnade stationen.

Hörde precis låten vilket plagierats av schlagervinnarnas låtskrivare. Ola Salo gör malmöflickorna våta i trosorna men Eddison Lighthouse gör sången bättre.

Jag har bestämt mig. Härmed inleder jag en strejk. Antagligen en tyst sådan eftersom jag har mina så kallade brister.

Systerlighet existerar inte när det kommer till kvinnor som själva trycker ner sitt kön.
Izabella Scorupco har kläckt ur sig idiotiska kommentarer nu och då vilket lett mitt förakt till den plastkvinna att växa sig gigantiskt. Drack mitt kaffe och läste gårdagens Metro och glädjades åt att programmet Angel återigen visas på tv. Izabella dök upp med sitt falska leende och svarade på frågan om internationella kvinnodagen behövs. Håll i hatten, här kommer svaret:
Ja, men det borde finnas en dag för männen också. Vi borde hjälpa våra stackars förvirrade män. Förr fick en man känna sig som en man. Nu får kvinnorna livet  att gå runt dem själva.

Izabella, det är nog du som är förvirrad. Får många puckar på näsan av din före detta man. Häng dig på klippan och släpp taget. snälla.

Finkläder och en brosch med ett anarkafeminstmärke på vänster bröst. En nakenkram av Sofie. Demonstration ikväll efterföljande av fest. Så firar jag min dag idag.

Byggt upp ett förakt mot de psykotiska tidningsutdelarna runt Möllevången. Undrar vid vilken tidpunkt de förvandlas från blyga utdelar till neurotiska monster. Sofie berättade att hon känner sig stressad av dem varje morgon. Kommunen borde se över detta. Inte bra ur en hälsobefrämjande synvinkel att befolkningen får magkatarr på väg till sina arbeten. I framtiden kan detta ge förödande konsekvenser i och med sjukskrivningar. Agorafobin kanske sprids på grund av dessa vidriga varelser.

Idag rann sista droppen ner i en överfull guldkopp. Trippade hemåt med en sprängfylld väska i ena handen och pratade i mobil med hjälp av den andra. Ser att en ung kille bärande en jacka prydd med onämnd tidningssymbol spanar in mig och förbreder sig med en tidning.
Händelsen:
Han sträcker fram tidningen.
Jag titar på honom fördömande och säger "öhh, jag har inga händer lediga som du kanske ser".
Han svarar "men jag kan hjälpa dig".
Nu undrar jag om han tänkte ta min telefon och prata med Förken Rot medan jag tog tidningen eller tänkte han bära min väska eller skrynkla ihop tidningen till ett oläsligt tillstånd och pressa ner den i väskan. Kanske tänkte han följa med hem, riva sönder tidningen i småbitar och använda dem som rosenblad på mitt hallgolv.

När slutar deras jakt? Hur gör de om offret faller ner död på gatstenarna. Lägger de tidningar runt personen avbildat ett altare? Eller delar de ut dem till ambulanspersonalen? Slänger ner dem i graven?

Gruppterapi. Syner om att jag skulle stå framför alla och yttra orden "Hej. Jag heter Johanna och lider av panikångest". Anonyma panikångestoffer. Ny grupp och ny roll. Tog på mig fina kläder och spegelbilden visade en blond liten tant. Efter rouge och upptäckt av maskor i strumpbyxorna såg jag snarare ut som en rysk hora. Bestämde mig för att det inte var en dålig första bild. Slampor är vackra. Fantasin strömmade iväg till hur männen skulle räkna sina pengar i hopp om ett sexköp och damerna skulle slänga hetska ord över mitt vackra yttre. Var fasiken snyggast av alla flickor.,sa roliga saker och fick peppa en tjej. Ryska horor är bäst på allt inte bara på att knulla.

Ikväll klappar hjärtat extra mycket för en person som gav mig en stor överraskning. lite utav en chock. Hur det än går kommer det att bli bra. Jag finns alltid här, det vet du. Ryska horor är att lita på.

Med denna bild kanske jag kan söka till Fear Factor Couple. Vet inte om ansökningen kommer falla på min brist av bröstimplantat eller Joels gömda magrutor. Antagligen en kombination. Förbannar programmets närbilder när kvinnorna i sällskapet klär av sig till minimala bikiniöverdelar. Brösten stora som meloner och bröstvårtorna uppe vid hakan. Kvinnan med mindre bröst och uppenbarligen inte bearbetade av en plastikkirug filmas enbart i ansiktet.
Vet inte vad syftet är. Är programidén tunn och måste kryddas med lite exploatering eller är tittarsiffrorna låga fast med synliga toppar när kvinnorna är välformade? Ska programmet stimulera alla olika sexuella fetischer? Först kan man runka till stora bröst. De krypande skalbaggarna framkallar höga ljud från insektsälskaren. Lite tortyr med vatten, eld eller ormar över de stora silikonpåsarna skapar den stora explosionen av orgasmer och spermasprut.

Tacka vet jag programmet Wild Kids. Där är alla snälla, de diskuterar, de kämpar och de blir oskyldigt kära i varandra. Fredrik med grungehåret gav en suverän förklaring om hur det är att vara kär. Man känner sig go i kroppen och vill satsa på varandra. 

Läste en krönika om status över leksaker som barn. Att vissa färger på my little pony var bättre än de andra. Kommer själv ihåg hur alla ville ha regnbågar på sina hästars bakdel. Författarinnan till krönikan brukade inte sy klänningar till sina Barbies utan leka att hon knullade runt med alla killar i närheten.

 

I min lilla by med cirka 60 invånare var inte det tal om att välja sina vänner utan grannflickan, Anna S med tendenser att bli en högklassig mobbare, blev min bästa vän för några månader. Anna S introducerade mig till kärlekens språk och kåthetens förmågor. Hon hade en Barbie och en Ken. Jag hade en blond med säng och garderob. I min lilla rosa säng förlustade sig hennes brunett och muskulösa Ken utan kön. Min fick aldrig till det. I vår lilla by fanns inte tanken på flera partners att välja mellan eftersom utbudet i verkligheten bestod av en kille vid namn Robin som alla flickor eftertraktade. Dock var han Jehovas Vittne och såg inte möjligheten att bygga upp ett harem. Jag fick nöja mig med att bli hans snowboardkompis och bygga höga hopp. Han försökte para ihop mig med sin flickväns lillebror som nådde mig till mina blivande bröst. Med tanke på hur kort jag är nu kan ni ju föreställa er hur liten jag var vid 11 års ålder och hur kort den lilla Per var då. En gång blev jag tvungen att dansa tryckare med honom på en av byskolans discon. Tur nog fick den utåtagerande Anton psykbryt och jagade den tjocka flickan med ett kvastskaft och slog henne i ryggen tills hon kunde gömma sig i städskrubben.

 

Anna S lät sin knulla högljutt vid träd, buskar och loge utan att dela med sig till min överkåta docka. Hon sade att man kunde se att en kille just knullat genom att hans snopp fortfarande putade ut under byxorna. Min docka fick sitta i rummet bredvid och höra knullskriken . Klart jag blev slampig sen i tonåren. Skyller allt på Anna S och hennes egoistiska slinka till Barbie.

Igår öppnades ytterdörren och jag trodde det var Sofie som kom hem glad i hågen för en kortare skoldag. Rösten lät ej bekant och brytningen ej norrländsk eller albyinspirerad. Joel kikade ut från sitt rum och såg en tattardam i stor kjol och en rökande man med en guldtand, ett blint öga och sne hatt. En pekpinne till Joel för att han glömt låsa dörren. Alla kommer in genom den annars. Fast det är ju alltid trevligt med oväntat besök.

Erkände idag gång på gång för K i klassen att jag tittat på tv-program man inte borde titta på. Dock var Carina B och Carolina G otroligt skojiga igår. Alexandra P försökte som vanligt vara så smart, så smart och låtsas analysera artiklar ur Aftonbladet. I varje mening säger hon något om Grekland. Hennes förbannade Grekland. Alexandra P är ett av mina hatobjekt. Ska aldrig mer åka dit i demonstrativ bojkott mot henne. Nåväl, de pratade om att kvinnor har högre bilförsäkring än män. Carina B sa irriterat ?men man kör ju inte med sitt kön eller? Jag kör inte med min fitta? och imiterade bilkörning med hjälp av att snurra på sitt kön. Carolina G skrattade gott och låtsaskörde med sina bröst.

Jag och min livmoder samt min högra äggstock har varit ovänner i flera veckor. Tack och lov för att gamla hederliga Lund ville hjälpa mig. I Lundagård hade de hackat ner några av de fina träden. Kalt och kallt. Dr Kön stoppade in en vaginal kamera och upptäckte en cysta. Stor och svart som ett hål i rymden. Dr Kön vaggade in mig i en trygghet om att den är ofarlig eftersom den var slät men att den kan växa sig större. I sådana fall blir det titthålskirurgi. Jag klappade lyriskt händerna. Sjuksköterskautbildningen gör oss sannerligen lite knasiga. Fast det är inte kul att känna den 6 cm stora blåsan vilket trycker på mina närliggande organ.

Jag och min cysta är ett team på gott och ont.