Finkläder och en brosch med ett anarkafeminstmärke på vänster bröst. En nakenkram av Sofie. Demonstration ikväll efterföljande av fest. Så firar jag min dag idag.

Byggt upp ett förakt mot de psykotiska tidningsutdelarna runt Möllevången. Undrar vid vilken tidpunkt de förvandlas från blyga utdelar till neurotiska monster. Sofie berättade att hon känner sig stressad av dem varje morgon. Kommunen borde se över detta. Inte bra ur en hälsobefrämjande synvinkel att befolkningen får magkatarr på väg till sina arbeten. I framtiden kan detta ge förödande konsekvenser i och med sjukskrivningar. Agorafobin kanske sprids på grund av dessa vidriga varelser.

Idag rann sista droppen ner i en överfull guldkopp. Trippade hemåt med en sprängfylld väska i ena handen och pratade i mobil med hjälp av den andra. Ser att en ung kille bärande en jacka prydd med onämnd tidningssymbol spanar in mig och förbreder sig med en tidning.
Händelsen:
Han sträcker fram tidningen.
Jag titar på honom fördömande och säger "öhh, jag har inga händer lediga som du kanske ser".
Han svarar "men jag kan hjälpa dig".
Nu undrar jag om han tänkte ta min telefon och prata med Förken Rot medan jag tog tidningen eller tänkte han bära min väska eller skrynkla ihop tidningen till ett oläsligt tillstånd och pressa ner den i väskan. Kanske tänkte han följa med hem, riva sönder tidningen i småbitar och använda dem som rosenblad på mitt hallgolv.

När slutar deras jakt? Hur gör de om offret faller ner död på gatstenarna. Lägger de tidningar runt personen avbildat ett altare? Eller delar de ut dem till ambulanspersonalen? Slänger ner dem i graven?