Jag ligger i min sköna soffa, som snart inte är min längre, tillsammans med lagom mycket ångest. Den stora tv:n bjuder på Arkiv X. Intromelodin jag alltid blev rädd av som yngre, kanske än idag.
Ångesten håller en jämn nivå, det ska jag i alla fall inte klaga på. Den finns där som en vän i mörkret. Beslutet är fattat och kan ej kallas åter dock gör det ont ibland och ibland gör det mig glad.

Ge mig en spåkula, tarotkort, Saidas ande. Ge mig mina framtidutsikter.