Wanås.





Jag behövde frisk luft, luft utan avgaser och fettos. Sofie tog mig ut till skogen, till skulpturpark. Doften var bedårande, konsten otrolig.  Styrka ansamlades. Tack.

27 cm!



Dagens baksmälla kommer skrivas in i historieböckerna. Leverns tuffa arbete har fått min kropp att darra. Alkoholförgiftning. Vi drabbades av färjansymtomet vid ombordstigning. På Birka Paradise till Åland kan allt hända. Och det mesta hände. Öl, drinkar, brottning på däck 10, hångel, fylla, dans, karaoke och så vidare. I tidningen Café  (den herr Friborg så snällt har  överlämnat till min toalettt) är det ett reportage om finlandsbåtsymtomet. Vi drabbades.

We talked about sex and sex organs while eating breakfast ( to our neighbours delight). And her friend has a gigantic penis. 27 cm. It´s like getting a ruler into your pussy.

Men vi badade inte i poolen. Ville ej betala 100 kronor för att bli de fulla männens söndagsattraktion.

The red lady.

Painting my toenails to match my pussyblood. The blood that tells me that I´m not caring a fetus. Thank god. The copper still works.

My longing for a baby is gone with the Caribbean wind. I´m on my knees thanking Hanna for taking me over the big ocean.  My uterus is not ready.

Painting my toenails red to macth my love for my lovely friends in Stockholm. Tomorrow I will arrive. Tomorrow I will survive.

Början.


Miamis flygplats.
Vi landade på amerikansk mark. Lämnade över ifyllda papper om att vi inte förde in frukt eller blivit arresterade. Fotograferades och fingeravtryck. Kroppen chockades med värme. Första värmen på över ett halvår.


Colonial Hotel, Santiago, DR
Sen kväll. Våra älskade väskor åter i våra händer. Känslan av den duschen kommer aldrig att glömmas.


Santiago, i vänta på avfärd.
Vi kan ingen spanska, de kan ingen engelska. Vi litade på människors välvilja. Hjälpsamhet blev temat. Vi gick vilse trots Herr Lazaros vägbeskrivning. Vi hamnde i ett gatuhörn. Men de hjälpsamma kom och ledde oss till en gua gua  som fortsatte våran resa till Las Terrenas.



Söta barn kryllade det av. Och inte bortskämda som svenska snorungar.
Mitt i ingenstans, vid en lerig vägkant, vinkade de till oss att vi skulle kliva ur. De pekade på berget och på några minibussar. Bussen tog oss över kullar med en utsikt att dö vid.

Morfin, hell yeah.


              

Katten blev sövd och intuberad. Katten fick morfinplåster, samma som de jag ger mina patienter. Katten ska munsköljas minst en gång om dagen. Försök munskölja en katt, I dare you. Katten ska ha smärtstillande varje dag. Första fem dagarna hade kattstackarn en väst för att inte slita bort morfinplåstret. Den var rosa. Han gillar inte rosa. Katten försökte dock tvätta västen. Tungan fastnade. Sen blev katten lös i magen. Det hamnade på den nya matta. Rya. En narkotikaberoende bekant sa " vem fan har inte bajsat på sig när avtändningen grabbar tag": Jag tror katten saknar sitt morfin. Han verkade så härligt hög tidigare.

Vi åkte till Kävlinge med katten, en liten håla utanför Malmö. Veterinären klippte bort västen och katten blev halvnazi. Sen åt vi mjukglass på Sibylla. Katten fick sitta på bordet i sin bur.

/Crazy cat people.






RSS 2.0