Arbetar med dementa tanter. En som kallade mig för mördare. Halvdöva tanter som kunde höra låten  "Boten Anna" när den spelades i studentkomplexet bredvid.

Varit på Ven. Cyklat, tältat i en kohage. räds för de andra cyklande turisterna, sovit på stranden och njutit av öppna landskap.

Ledsen över att  jag begränsas av min kropp, av mitt sinne. Yrsel, klump i luftvägarna, illamående och obehag. Kan inte göra det jag tycker är roligt längre. Är det roligt att leva då?

Ska på fest imorgon med nya människor på västkusen. Är orolig för min kropps reaktioner och att J ska bli full och glömma mig.

Mitt sinne får mig att känna mig dålig, tråkig, ful och tjock. Tror att ingen tycker om mig längre.
Ska dricka vareviga dag för då mår jag realtivt bra.
Ångest över skolan. Ångest över att få attacker där. Att inte kunna slutföra det jag brinner för.
Ska ringa numret fröken doktor gav mig,.
HJÄLP!!!

Gråter.

Weekend vid havet.
Badat så min kropp kommer smaka salt resten av sommaren.  En liten  pojke klängde på mig i vattnet och blev sur när J  tog mig ifrån honom.
Bollat, solat, druckit några öl. sovit, umgåtts med goda vänner och läst ett tiotal inredningstidningar.
Längtan efter att sätta alla ideer i förverkligande kliar retfullt.

Ibland har jag blivit yr, ibland har stressens klor gripit tag i mitt hjärta och min trachea och mina lungor har lidit av syrebrist. Kan inte slappna av och vara mig själv. Inte njuta fullt ut.  Blir arg och irriterad på mitt svaga jag.  Är rädd för isolation. Gör inte vissa saker för att slippa yrseln.
Fast helgen gav min kropp ny energi.

Snart fotboll.
Middag med E imorgon.
Planer på att sola bort strecken.

Undrar om det är min norrländska arbetsmoral eller det kvinnliga arvet som ger mig dåligt samvete för sjukskrivning från arbetet. Avskyr att sjukskriva mig. fastän min kropp säger att den inte orkar.
Den snälla läkaren tog emot en förtvivlad Johanna igår. Gjorde en rejäl undersökning och tog lite blod. Gav mig piller mot blodbrist och sade att hon ansåg att mina symtom beror på stress. Jag känner egentligen ingen stress men det kan finnas gömd i mitt inre. 

Värmen slår rekord. Solen ger mig också dåligt samvete för att jag ligger i min säng och inte samlar på dess strålar. Min kropp orkar inte. Önskar en ny vecka med lika värme när min kropp är piggare.

Har blivit vampyr. Behöver blod och bränns till aska i solen.

Längtar efter så mycket.  Slottet, havet, familjen, ett svar, vännerna, de snygga stay-upsen, inredningstidningar,  en ny serie att maratontitta på, att mitt rum vore städat och mest av allt att yrseln ska försvinna.