Bind fast mig.

Vid den här tiden imorgon sitter jag på en buss mellan Lycksele och Vännäs och gråter.
Känn sorg för mig du norrländska landskap.

Hej mitt vinterland.

Pulsar genom snön.
Snöflingor landar på min frusna näsa.
Skön promenad till stan (centrum) med endast -7 grader utanför mina ullbeklädda ben.
Snabbare promenad tillbaka med -15 grader hack i häl.
Stjärnklar himmel.
Vintersaga.

Hemma.

Grannarna stirrar odiskret ut genom fönstret för att se vem som går förbi på vägen.
Även jag glor genom mors julgardiner.

Lycksele


Jordskalv.

Jordbävning i Skåne.
Jag borstade tänderna, kände skakningar och tänkte " Helvete vilken tjock människa som måste flyttat in på ovanvåningen som lyckats få bokhyllan att skaka genom sin gång!".

Kalle utan balle.



Han hittades i Limhamn av en fiskare. Är det havet han åter försöker nå?

Törnrosa var ett fult barn.



Jävla gnäll på jobbet. Mer gnäll på jobbet än på Faddergalan och Pigface (alias Kevin) uppträdande.
Mensblodet sprutar extra långt pga personer som ej kan ta ansvar . Människor med vuxenmobbningsattityd. Människor med en gloria av skånerasism. Människor som pratar mer än de tänker.

Svalt vitaminer och järn på jobbet för att förebygga blodbrist. Två stycken har frågat om jag är gravid. Vill smeta ut mitt blod över golvet och påpeka att min mage är fetma och strömmande hormoner.

Bild

Törnrosa var ett vackert barn?



I skolan sades det att första året som sjuksköterska var fruktansvärt jobbigt och slitsamt.
I skolan sades det att sjuksköterskan förväntas ha koll på allt, vara spindeln i nätet.

Detta är sant.
Mina extremiteter förlängs några millimeter varje dag genom den sträckbänk arbetsplatsen är.

Orkar knappt skriva. Plus att boken Twilight tog slut alldeles för fort samt att fortsättning är slutsåld. Trötthetens yrsel fick sällskap av besvikelse.

Jag vill sova som Törnrosa. För Evigt tills Prinsen kysser mig god morgon med en nybryggd kopp kaffe.

RSS 2.0