Att jobba natt.
+
Gå mot strömmen av nyvakna människor på morgonen.
Få sova till 16.30 utan dåligt samvete.
En lugn natt blir en tid för meditation.
-
1 timmes dagsljus.
Inget socialt liv.
Påsar under ögonen.
Finnar.
Adjö.
Idag tog du och mitt livmoder ett beslut över mitt huvud. Känner mig lite kränkt över att jag inte fick vara en del av detta val. Men i ärlighetens namn även en aning lättad. Du började bli gammal.
Du, mitt kära bling bling i fittan. Du gled ner i min hand alldeles för lätt. Bling bling i handen. Så ren och fin trots tiden där inne i blodets källa. Där satt jag på en toalett på söder drabbad av förvåningens chock.
Min eviga fråga kommer att vara varför du lämnade mig.
Du sattes in med smärta. Du lämnade mig mjukt som en fjäder mot huden.
Tack för denna tid Kopparspiralen nr 1 (insatt på MVC i Lund år 2005).
Tisdag.
Det är tisdag. Jag är ledig.
Tanken på jobbet ger mig en stund av illamående. Jag trivs tro inget annat. Har väldigt svårt för att vara ny och inte ha kontroll. Att inte veta. Att inte kunna.
Jag är len och behändig.
Åker till ett svenskt möbelvaruhus. Gömmer mig i en värld gjord av Camera Obscura. Handlar på rekordtid. Sitter på en vagn och äter min bruna banan. En kille ställer sig framför mig och gräver runt inuti byxorna. Gräver runt i sitt anus. Sen tar han fatt i sin flickväns hand (med bajshanden) och vandrar iväg. Jag vill kräkas. Halva banen får ligga kvar i Kungens Kurva.
Besöker fittsyster med vännina. Kissar på burk.
Lagar mat åt fina flickor och pastorsfar som varit på pingstkonferens. Dit kom ärkebiskopen och Ulf Ekman. Pastorfar verakde vara glad över detta. En av grannarna kommer över för att äta på gårdagens cheesecake. Te. Te. Te.
Sen går de. En svettig fotbollsspelare hämtar min älskade.
Lägenheten, den finaste, blir tom. Så tom. Så tom. Kom tillbaka.
