Kikar på filmen Allt om min buske med bonussyster.Surrealistisk, svampig och lite förtjusande. Otroligt lustigt när Maria Kulle är hög av svamp och hugger av alla pungkulor på stenstatyer i hennes trädgård.

Efter en kväll på Hotell Lappland är i och för sig det mesta lysande. Förfesten var dock trevlig och jag blev invigd i vilket smeknamn min brorson fått av brors kompisar. T-Bag, alla Prison Break tittare förstår hur skojigt det namnet är.

Hotellet var horribelt som vanligt. Bara massa småbarn, fulla och odrägliga. Vandrade runt med brors svåger som nog fick 80 procent av alla småflickor runt sina axlar. Jag stod mest och fnissa åt folks ogenomtänka svammel. Men det dansades visst en sväng till Justin innan hemgång och jag letade tillsammans med en hångelsugen Martin efter hans efterlängtade flicka utan gott resultat. Fick däremot träffa ett flertal långtradarchaffisar och prata om bristen av flickor ståendes efter landsvägarna i norrlands inland.

Det bästa på hela kvällen var mötet med en gammal vän, den underbara Ingela. Hon hade köpt en Västerbottens gård i en av byarna runt Lycksele. Själv. Skönt med självständiga kvinnor.

Efter flygresor med kostymsnubbar stirrandes på mina ben som vällagade kycklinglår med efterföljande låta tidningen glida ned till könet för att gömma, landade jag i en kall stad. Vacker höst i Ume. Majsan var underbar och jag kände en stark längtan att ha henne nära igen. Hon, eller jag, bor alldeles för långt bort.

Dyr buss til Lycksele. 145 kronor för 12 mil. Det är fasiken billigare att åka mellan Malmö och Stockholm, 60 mil. Det talas om att låta inlandet utvecklas och risken för uttrotning samt global uppvärmning. Subventionerade resor är ett hett tips. I dagens läge är det billigare att ta bilen.

Efter det chockande rånet njöt jag av musik i lurarna och dagdrömmeri med utsikt över en glittrande umeälv och gulsprakande björkar. Far hämtade mig med bilen som är en sekund från att rasa ihop. Hemma hos bror, fästmö fanns de bedårande barnen. Bebisen var liten och gnyende som bebisar är efter sin kläckning. Theo drog och ville leka robotkrig.

Inatt -7 grader.
Nu 3.0 grader.
Blev väckt i morse av en liten brorson på telefon bedjandes om att gå på marknaden och äta munkar. Pälsar på mig ordentligt. Min kropp är fortfarande kvar i temperaturen rådandes i naziland och låren chockas gång på gång. Men det botar kåtheten som växer inom mig när jag når lappmarken. Kanske är det luften, som pappa brukar säga.

Jag börjar bli tunnhårig. Mer än vanligt.
Ställde mig i Hannas hörn med kattkiss och skämdes imorse.
Herregud. Min största mardröm. Att tappa håret.
Tänk om renarna äter upp allt mitt hår nu när jag åker till Lycksele.
Kanske ska gå på laserbehandling som han som var med i Paradise Hotel.

Mitt sista sms:
"Måste skratta åt det hela.
Mitt mail var menat som en vänlig kontakt eftersom det var ett tag sen sist.
Synd att du blev så hotad av det och inte kan ha normala realtioner.
Lycka till med allt du gör."

Fast helst vill jag skrika för människors oförmåga och människors dumhet.
Att människor måste göra det enkla till komplicerade situationer.

Ska jag ringa och säga som du sa:
" Ring inte mig när din kille (ja tjej i ditt fall) slår dig och hans/hennes vänner våldtar dig". Det stående skämtet bland de mina.

Jag har fortfarande svårt att förstå. Trots ditt sms med politiska uttryck där du påstår att du inte kan ha kontakt med mig för du måste tänka på det kommande barnet och din framtid. Att jag ska respektera det.
Men du har aldrig respekterat mig. Jag har också ett nytt liv och en ny familj men jag vill inte bara lägga 3 år i jord och gräva över den.

Jag anser att man inte kan glömma och förtränga saker som hänt i sitt liv som påverkat, förändrat och förstört. Man kan välja att växa ur gyttjan men att inte tala om det gör det till ett sjunkande skepp. Ett skepp som närsomhelst kan krocka och sjunka.

Fortfarande känner jag att du försöker ta makten. Den lilla makten du kan få av hela den här skiten. Men ta den du, för du är en ynklig och feg.

Trodde att jag för första gången skulle få en sida hos dig vilket skulle bevisa på förändring i beteende och en vuxenhet. Att du respekterar mig. Men 4 år senare har du fortfarande inte nått den nivån. Visst, föränding tar tid för vissa. Men efter 4 år är det sjukligt men ingen nivåskillnad.

Det är skrämmande att människor med så låg självinsikt och utan kapacitet att möta sin verklighet samt att arbeta med den, ska föda och fostra fram nya varelser till denna jord.

I 3 år levde jag i ett förhållande involverat destruktivitet och psykiskt nedtryckande handlingar samt ord. Dessa 3 år ledde till att jag flydde från en stad och vänner jag älskar för att inte försvinna helt, eller hoppa. Det tog 4 år innan självfötroendet växt sig tillbaka till den nivå den var på det där året jag träffade Honom. Med hjälp av terapi och läkemedel, uppmärksamhet och tusen snälla, betydelsefulla ord av vänliga själar.

Jag har aldrig skrivit utförligt om vad som hände under dessa år med Honom på grund av respekt. På grund av att han mådde psyksikt dåligt och för att jag en gång faktiskt älskade Honom.

Men med hans mail, där han säger att han inte vill ha med mig att göra varken nu eller senare, växer min besvikelse samt obeskrivlig ilska till en explosion. Hur fan kan han vara så nonchalant. Så elak, Så nedtryckande. Vara " feminist" men samtidigt använda alla härskartekniker och sitt kön för att trycka ner mig. Slänga mina 3 år i en pöl av gyttja.

Vi träffades på en folkhögskola i Malmö år 2000. Han fick bo hos mig och min vän Axel eftersom han inte hade en bostad. Snart blev vi ett par.

Första gången bråkade vi och han sprang iväg på en av sina många, långa promenader, då jag var säker på att han skulle ta sitt liv. Andra gången gjorde han likadant när min mamma var på besök och skrek i trapphuset. Varningsklockor började ringa men som kvinna i ett patriarkaliskt system stannade jag kvar.

Vi flyttade till Stockholm.
Han låste in sig på rummet med kniven mot hundens hals. Har fortfarande ett hål i sängen efter kniven.

Alla dessa gånger han varit så berusad att han knappt hittat hem och jag fått leda hem honom via telefon.

Alla dessa bråk när han hotat med sitt liv.


Alla dessa utrusningar från lägenheter, krogar, middagar, när han försvinner med ett underbyggt hot att begå självmord. Alla dessa gånger jag letat efter honom till och med ringt polisen.

Alla dessa gånger jag vart ute med vänner och vid hemkomst var det blod i handfatet för att påpeka att jag borde stannat hemma och tagit hand om honom. För han skulle aldrig säga det åt mig som den "feminist" han sa sig att vara.

Den gången han lämnade ett långt självmordsbrev efter ett bråk och försvann.

Alla dessa knivar jag gömt i garderoben. Toalettnyckeln.

Alla dessa fyllor när jag fick släpa honom hem

Alla dessa gånger han försökt springa framför bilar när jag vart med. När jag gått närmast vägkanten och hållt hans arm i ett hårt grepp.

Alla dessa gånger jag vaktat mina ord för att inte starta stormen.

Alla dessa vaknätter.

All tjat om att skaffa hjälp.

Alla dessa samtal till psykakut.

Alla besök på psykakut.

Listan kan göras dubbelt så lång. Vissa saker har jag förträngt och gömt någonstans. Tårar gör det svårt att fokusera.

Kärleken förvandlades till ett ansvar. Gick från att vara flickvän till att bli personlig assistent.

Den dagen jag fick present av hans mor var droppen. Present för att jag tog hand om hennes son. Ett silverhalsband med tillhörande armband ger inte tillbaka 3 år av ångest, rädsla, magproblem, destruktivt drickande från min sida för att slippa tänka.

Jag ville prata för att få ett ordentligt avslut.
Inte det när jag kom till Stockholm för att hämta mina saker. Han trodde jag gjorde slut på grund av Joel. Han förstod inte det var för att rädda min själ. Istället söp han sig full, snodde sin brors bil och körde (utan körkort) ut på motorvägen för att träffa en betongvägg.

Jag ville prata som vuxna människor om vad som hänt. Inte lägga locket på.

Men han vill lägga locket på. Kasta det i ansiktet på mig som om det vore mitt fel. Förtränga allt jag gjorde för honom. Skylla ifrån sig som alltid.

Staffan, det är jag som inte ska vilja prata med dig! Du, ytterliggare ett bevis på manssvin.

Klagomuren verkar vara mitt nästa resmål.
Stackars Fröken Rot. Hennes vackra öron får skavsår.
Det är ju inte hennes, eller mitt, fel.

Imorgon får jag det sköna nöjet att inspektera de eventuellt blivande kollektivmedlemmarna i Fröken Rots 4:a. Här ska det klämmas, förhöras och poängsättas så svetten lackar ur armhålor och knäveck. Dessutom ska jag passa på att rita planering inför vårt kommande gallej. Vårt gallej som verkar bli extremt välbesökt och populärt. Bubbel, svett, tårar av skratt och könsvätskor skall översvämma alla kvadratmetrarna.

Kanske ska sluta gräva och ta i tur med problemet.
Socialisera mig.
Rastlösheten borrar sig djupare och en känsla av ensamhet uppstår.
Men det blir väl så när de som fanns hittar andra.
Parbildningar är fina men ack och ve.
Det är nog bara jag som kan hitta nya, nya utvägar.
Är bara så jobbigt att börja om från början.

Johannas söndag:
Vakna halv ett.
Diska efter kalaset innan casinobesöket.
Frukost.
Facebook.
Frosta av frysen.
Facebook.

Förstår ni nu?

You are hardcore, you make me hard. you name the drama and Ill play the part.
It seems I saw you in some teenage wet dream.
I like your get up if you know what I mean.
I want it bad. I want it now.

Relationsdrama.
Relationsångest.
Konversationer om relationer.
Relationskonversation.
Relationsminnen.

Oh cant you see Im ready now.
Ive seen all the pictures,
Ive studied them forever.
I wanna make a movie so lets star in it
Together.

Relationsbekymmer.
Stimulation inom en relation.
Kärlek.
Relationsknull.

Dont make a move til I say, action.
Oh, here comes the hardcore life.
Put your money where your mouth is tonight.
Leave your make-up on & Ill leave on the light.
Come over here babe & talk in the mic. oh yeah I hear you now.
Its gonna be one hell of a night.

Jag på Ikea med ett kärleksfullt par.
Jag på toalett med en relation. Naken flicka och gitarrkarl.
Var är min?

You cant be a spectator. oh no.
You got to take these dreams & make them whole.
Oh this is hardcore -
There is no way back for you.
Oh this is hardcore -
This is me on top of you &
I cant believe that it took me this long. that it took me this long.

Relationer -  förväntansfulla
                       uppbyggande
                       skadliga
                       stimulerande
                       knullbara
                       kärleksfulla
                       dramatiska
                       energigivande
                       energitagande
                        ?

Känner en viss frustration och irritation över människor som förvandlas till dem de själva en gång, och ibland fortfarande, pratar illa om.
Skönt att andra förstår.