Hola. Nu drar jag till Dominikanska.
Sista timmarna på jobbet var de bästa någonsin.
Kanske blir jag bättre på att skriva när jag kommer hem, kanske inte.
Puss.

Jag har ett problem. Istället för att säga rätt ut vad jag vill pratar jag runt den centrala punkten i ämnet. Både privat och professionellt. Istället för att peka med hela handen knyter jag näven och gömmer den. 

Gnälliga kommentarer. Suckar. Skåpluckor som smäller. Sen börjar tjatet. Ett tjat jag ogillar, rent utav hatar, men jag finner ingen annan lösning. Sen blir jag kallad för neurotisk.

Jag, kvinna, uppfostrad av en kvinna som i sin tur är uppfostrad av en kvinna, en hemmafru. Jag ser hela tiden saker som måste fixas, platser att rengöra. Saker som ska plockas undan, slängas. Irritationen är stor när den andre i lägenheten inte ser det jag ser, inte bryr sig om det jag bryr mig om. Tjatet börjar.

Varför blir jag den neurotiska? Bara för att jag är uppfostrad till att ha en helhetsblick du tydligen saknar?

Det vore så enkelt. Gör som jag säger så slipper du tjatet.

När frågan kom var jag tvungen att anta utmaningen. Att baka en bröllopstårta. Välkommen hem till mig för provsmakning. De enda restrektionerna jag fått är att tårtan ej får innehålla mandel, hasselnötter eller jordgubbar. Fullt ös medvetslös. Här ska det knådas och pysslas och piffas. Resultatet kommer den 11 juli.

Lediga dagar där inplanerade händelser saknas är ovanliga. Dagar där väckarklockan är en signal från mobilen att ett meddelande nåt fram. Må så vara att detta sker klockan 11. Sängkläderna är uppvärmda och tv:n visar högklassiska serier som Falcon Crest. Världen i min säng är en ren värld. Jag drar mig för att stiga upp. Att återvända till en värld som hushållerska. Jag kan se tussar av damm, tallrikar med intorkad kladdkaka, smutsigt soffbord, återvinningen som svämmar över, badrummet i behov av skurning. Jag vill inte kliva upp ur en värld där jag kan glömma min roll. Jag är en obetald hemmafru utanför täcket.

Men jag kliver upp och blundar.

Igår tränade jag och Fröken Rot på att vara spontana. Efter fika och lite sterinshopping drack vi en öl. Detta är en träning (KBT?) både inför vår resa men framförallt för livet. Vad ska jag göra om/när hon flyttar?

Skärsår i hjärtat.

Värmesvallningar och humörsvängningar. Om inte min menstruation orsakar sänkt blodvärde varje månad skulle jag tro att jag förvandlats till en klimakterietant. Jag ligger i sängen och gråter och känner mig ensam. Skriker till den förvirrade karln att jag lika gärna kan skaffa barn eftersom mitt liv ändå är dömt att förfalla.

Dagen efter inser jag att jag ska resa till en solig ö.

Sista tiden har komplimanger svämmat över mig. Jag är den som alltid ger och kan inte hantera detta.
Jag är tydligen en duktig fotograf.
En ännu bättre sjuksköterska och är den enda med förlängd tjänst.
En guldkant på arbetsplatsen.

Ni som  är så duktiga på att klappa er själva på axeln, lär mig hur jag kan tacka och glädjas utan att känna mig besvärad.