Hushållsnära tjänster.



Jag har ett problem. Istället för att säga rätt ut vad jag vill pratar jag runt den centrala punkten i ämnet. Både privat och professionellt. Istället för att peka med hela handen knyter jag näven och gömmer den. 

Gnälliga kommentarer. Suckar. Skåpluckor som smäller. Sen börjar tjatet. Ett tjat jag ogillar, rent utav hatar, men jag finner ingen annan lösning. Sen blir jag kallad för neurotisk.

Jag, kvinna, uppfostrad av en kvinna som i sin tur är uppfostrad av en kvinna, en hemmafru. Jag ser hela tiden saker som måste fixas, platser att rengöra. Saker som ska plockas undan, slängas. Irritationen är stor när den andre i lägenheten inte ser det jag ser, inte bryr sig om det jag bryr mig om. Tjatet börjar.

Varför blir jag den neurotiska? Bara för att jag är uppfostrad till att ha en helhetsblick du tydligen saknar?

Det vore så enkelt. Gör som jag säger så slipper du tjatet.

Kommentarer
Postat av: Emma

Jadu. Vad gör man? Du är inte ensam om problemet iallafall, om det är till nån tröst.

Men det är ju ändå så att vi är olika, och det en tycker är jätteviktigt spelar ingen roll alls för en annan. Just i hemmet kan det vara frustrerande som fan, och man känner sig lätt som en kärring. Jag har försökt hitta olika lösningar, men icke. Det enda som nu fungerar är att ge order, hehe. Grymt kanske, men då blir det iallafall nåt gjort...

Fast min mor blir sur på mig när jag kör med den; "men det blir ju bäst om jag gör det själv, så vet jag att det blir ordentligt gjort". Hehe.

Men hon har rätt, man måste se upp för det ofrivilliga frivilliga hushållsslaveriet..



kram från en annan hushållerska

2009-03-17 @ 15:27:38
URL: http://emmaugglan.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0