Jesus Christ Super Hard.

Grannarna spelade musik om kärlek och väckte den sovande Johanna. Ironisk låt med tanke på dagens tankar. Påskliljorna lyste mer gult än vanligt i solskenet. Små gröna skott tittade fram under jorden i krukorna med basilikafrön. Fröken Rot drog ut mig på staden och det blev galen shopping. Vi fick vad vi ville ha och gled hemåt med ångest för plånboken men konsumerad glädje.

Igår diskuterades framtida porrskådisnamn. Hanna - Röda faran, Sofie - Mulatta Chocholatta, jag - Lapphoran och Hannas karl - Jesus Christ Super Hard. Filmen kommer slå stort och vi kommer hamna bland stjärnorna på boulevarden för erotisk film.

Mitt tålamod börjar sina och irritationen ta vid gällande människor som vill ha all uppmärksamhet men inte ger någon tillbaka. Människor som vill ha konstant beröm och fiskar efter det men inte ger något tillbaka. Människor som ger kritik men inte tål att få kritik. Människor som tror men inte vet. Människor som inte kan glädjas när andra får beröm. Det översvämmas av dessa människor. Och kanske är det de som vinner i längden men vilka har de vid sin sida i slutet? Eller så är det en fasad de sätter upp. En lyckad mask som ligger på ett lager krypande maskar födda av osäkerhet. Hur ska jag kunna ge beröm och glädjas inför deras fantastiska framsteg när det blir tomt på min sida?

Borde inte lägga tyngd på det men när en efter en hamnar i denna fälla så börjar det kännas lite tomt på sidan som bryr sig om sina. Kanske är en fas. Även jag kanske hamnar där och sållar mig till världen. Dock emot min vilja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0