Med Soft Hearted Scientists i hörlurarna och klädd som Mary Poppins rullade tåget över Mälaren med en tårfylld liten norrländsk flicka. Dagarna i Stockholm blev flera och härliga. Önskemål om stadbyte har uppkommit både inom mig och från de nära och kära.

Under 6 dagar har jag, Ida och Andreas levt ett alternativt polygamistiskt förhållande minus sexuella yttringar med mig inblandad. Ida är min prinsessa och hennes karl en fin karl.

Under fredagen ställde vi oss i lång kö för en öl på uteservering. Vid slussen såg jag hälften av The Unreachables vandra förbi. Sprang fram och välkomnades av kramar och intim fotografering för att sända resultatet till andra gitarristen. Vi vackra flickor vandrade vidare för att se Yo Majesty. Medryckande konsert trots den fulla polacken, vilket kunde tolkas som en cp-skada, som försökte prata med mig genom att skrika sluddrande grymtningar i mitt öra. Folk på klubben vandrade runt likt bajsnödiga med behov att väcka uppmärksamhet genom att bära de mest utstickande klädesplaggen. Jag och Ida hade en spektakulär kväll.

Dag 2. Alla våra flickor bangade men Andreas kompis tog emot oss med öppna armar och sing star. Mikrofonen klistrades fast i den fantastiska Idas hand. Dagens replik blev "att någon som sjunger så dåligt sjunger mest av alla". Hon var så söt och jag var bättre än sist. Kanske på grund av den låga promillehalten i blodet. Vi gick på lokal och jag fann en Harry Potter gemenskap hos Andreas fagra vän. Skönt att någon fler skjuter på att läsa den sista biten av historien för att slippa skiljas.

Minigolf, vin och sushi i Rålis vid vattnet, fika, shopping, lugn och ro, insupande av staden jag glömt att jag älskade, kvällsdopp. Härliga 6 dagar. Tack Ida och alla ni älskade, vackra och roliga människor.

Saknar Ida och våra porlande skratt. Framförallt till denna reklambild där det ser ut som om Sawyer har ätit massor av fitta och fått ett flertal sprutorgasmer i belöning.