Äntligen befinner jag mig i Lappland.
Flygresan var inte det lättaste. Låste in mig på toaletten med Sofie i telefonen.
Flygvärdinnan lugnade mina nerver och mannen i sätet bredvid lade in en stöt. Även under ångestattacker kommer de, de där männen. Hade lust att hoppa ut ur planet men ville inte ta död på så många andra. Hade god lust att döda ungen i sätet bakom mig men det fanns några söta taner som förtjänade en roligare död. Tillslut hamnade jag i min mors famn. Trodde dock att allt det jobbiga skulle lägga sig när jag entrade norrländsk mark, men det finns kvar. Kanske beror det på att jag vågar släppa taget här hemma. Vågar vara svag.

Spottade två kändisar på Arlanda. Robert Wells och Anja Pärsson.

Brorsonen kunde mitt namn! I och för sig sa han Hanna men det får duga. Vi lekte åka bil och kurragömma fast han fuskade och vill bestämma vart jag skulle gömma mig. Han har ärvt fasters lathet.
Idag har jag bondat med de sk styvsyskonen och gjort den traditionella rundan på stan. Mor köpte en het klänning och jag låtsades inte känna igen gamla skolkamrater.

Imorgon blir det julafton a la skilsmässobarn.