Kanske var det tanken på att allt skulle bli bättre hemma som gjorde det värre.
Känslan är konstant.
Vill att andra ska ta hand om mig men det verkar inte fungera likt min önskan.
Frågan är nu om jag ska stanna längre eller dra söderöver igen.
Risken är om jag stannar, hoppar jag inte på norrlandståget igen.
Andra frågan är om det är dags för starkare botemedel.

Det vore skönt att ligga i björnfamnen och trycka könet mot hans.
Få en nyårskyss, ett nyårsknull och kärlek.
Ibland glömmer man bort det fina som finns.