Idag var dagen jag skulle göra allt av det planerade. Studera om pyskoser och missbruk för att slå Johnny med häpnad eller åtminstonde inte vara alltför bortkommen. Läsa instruktionsbok för medicinsk teknik så jag inte ska blanda ihop kanyler och blodrycksmanschetter. Men inget av det skrivna. Istället är min nervositet på topp och det finns en stor risk att min panikångest kommer led till att jag får dela rum med pyskospatienterna. Ringde mor min för tröst och kärlek. Vill nu gråta om jag kunde. Senaste åren har vi glidit isär. Vår relation är inte lika nära och förtrogen längre. Hon lyssnar inte utan vill bara prata om vardagliga, ytliga, saker och mina ord stryks över med oviktiga händelser. Hon har alltid varit min bästa vän men titeln delas nu av andra fina flickor. Vill skrika åt henne och förklara att det gör ont men jag är tyst med ett hopp om bättre dagar.

En gammal aktivitet återkom idag. Spana på grannarna på andra sidan gatan. En flicka tvättade bort smutspartiklar från avgaser och grillad kyckling på sitt fönster. Hennes karl hjälpte henne endast iförd ett par små röda kalsonger och mitt framför mina ögon tar han henne på rumpan och luktar mellan hennes ben. Denna händelse slår dock inte den gången vi såg en kille runka framför sin dator på en onämnd gatan i Lund. 10 personer stod på balkongen och bevittnade hela händelsen från första musklicken till spermiernas ankomst i hans hand.

Gjorde nyss ett manlighetstest. Fick 24 poäng och utsago: "Du är antingen en pojke i 10 årsåldern eller så är du väldigt omanlig. Trots att manligheten under få, korta, och inte viljeutlösta tillfällen lyser igenom så är du inte manlig".